Striden om surfplattor verkar vara en sådan grej som aldrig vill ge med sig. Det spelar nästan ingen roll hur mycket som pekar i en viss riktning, många positioner är låsta och tydligen för lång tid framöver. Det är synd.
Den genomgripande digitaliseringen är förstås ingenting som enbart påverkar vuxna. Den påverkar barn också och i viktiga avseenden betydligt mer. Inte så att femåringar sitter och läser nyhetsflashar i mobilen under familjemiddagen – skyldig – även om det säkert händer det också, men av tillgänglig statistik att döma är det nog snarare notiser från sociala medier i så fall. Den främsta påverkan som skärmarna har på barn är att de riskerar att störa den kognitiva utvecklingen.
Det är tämligen lätt att se att de digitala dopaminkickarna som fås av exempelvis de små, snabba filmklippen på snart sagt varje social media-plattform kan skapa uppmärksamhetsproblem hos fullt utvecklade vuxna människor. Att tro att det skulle ha en mindre skadlig inverkan på barn är bortom naivt. Det kräver att man aktivt inte låtsas om det.
Dels tränger skärmtittandet ut andra aktiviteter som är viktiga för barnets utveckling. Det gäller allt från låtsaslekar till umgänge med andra barn och vuxna. Inte minst för åtminstone något äldre barn har skärmarna börjat konkurrera ut nattsömnen. Barn i dag sover mindre än tidigare vilket är ett reellt problem.
Det är inget problem att komma sent till den tekniska utvecklingen. Det finns ingen fördel för 20-åriga Anna att ha börjat använda en surfplatta vid ett års ålder snarare än vid 15. Om något kommer hon att ha tjänat på att ha tvingats avhålla sig. Hon kommer att ha lärt sig samspel med andra människor bättre, hennes språkutveckling har sannolikt gynnats av att främst ha använt analoga läromedel och verktyg och hennes koncentrationsförmåga är nästan garanterat överlägsen vad den annars hade varit.
Betyder detta då att man är ett monster till förälder om man har en surfplatta hemma till barnen? Självklart inte. Men kanske finns det anledning att se över och fundera kring hur man använder den.
En surfplatta kan vara många olika saker. Den kan vara en ren underhållare som bara håller barnet upptaget – genom appar som Youtube, Netflix och Svtplay. Den kan vara en lekfarbror som låter barnet spela spel av olika slag. Den kan också vara en lärare som lär barnen siffror och bokstäver eller programmering, språk eller ett oändligt antal olika saker.
För riktigt små barn spelar själva skärmanvändningen i sig en väldigt stor roll men ju större de blir spelar även vad de gör större roll. Det finns bra pedagogiska appar som kan sysselsätta barn på ett produktivt sätt medan de använder plattan. Förmodligen minskar då även risken att de vägrar slita sig från skärmen.
Men inget av detta förklarar varför förhållandevis många instinktivt vänder sig mot de här råden. Att politiskt aktiva på den halvan av spelplanen som inte har gett uppdraget att ta fram rekommendationerna kan möjligen förstå. Den ivriga digitaliseringen av allt från förskolor till skolor har varit ogenomtänkt men inte illvillig. Det har funnits en tanke om att jämna ut de digitala förutsättningarna. Alla, oavsett inkomst, ska få ha en surfplatta i händerna. Att det kan vara direkt skadligt för barnen var inget man funderade på eftersom man hade andra värden för ögonen. Att det främst är barn från hem med sämre socioekonomiska förutsättningar som får svårt att värja sig för detta borde dock förr eller senare ha föranlett en vändning, men sådan är politiken.
Att en del privatpersoner verkar bli stötta av råden kan säkert bero på flera saker. Från ett ogillande av alla form av myndighetspaternalism till att man faktiskt känner sig träffad. Många barn har surfplattor och många använder dem alldeles för mycket. Det innebär ofrånkomligen att en hel del föräldrar tillåter något som är dåligt för deras barn. Men det finns ju inga, eller nästan inga, föräldrar som vill sina barn illa.
De allra flesta är inte medvetna om vilka risker som är förknippade med att sätta en surfplatta i händerna på en tvååring. Därför spelar faktiskt Folkhälsomyndighetens rekommendationer roll. De kan hjälpa föräldrar att fatta besluten de faktiskt vill, beslut som är bra för deras barn. Det innebär inte total avhållsamhet, men begränsning och ett aktivt föräldraskap kring vad som händer i den där plattan.
Skärmtidsrekommendationerna ger helt enkelt fler chansen att vara de föräldrar de vill vara. Det är ofrånkomligen positivt.