Nu har det blivit dags för SSAB att falla till föga. Industrijätten uppmanar internt sina anställda att inte önska varandra god jul utan hellre välja det mer neutrala god helg. Å ena sidan kan man förstås tycka att det är en struntsak, och det är ju också i någon mening. Det lär inte få någon större effekt och folk kan fortsätta att hjärtligt önska varandra god jul bäst de vill.
Anna Molin, pressekreterare på SSAB i Sverige, säger till Expressen att det inte är något förbud utan en rekommendation. En sorts önskemål. Företaget vill bara att alla deras anställda ska känna sig inkluderade. Och det är väl fint och trevligt menat. Men det är rätt kortsiktigt tänkt.
Det lär på det hela taget vara rätt sällsynt att någon säger god jul för att jävlas med en annan person. Snarare varierar det från en slentrianmässig hälsningsfras till en faktiskt rätt innerlig förhoppning om att en medmänniska ska ha det bra. Nu när det är jul. Och det är det ju. Jul alltså. Alldeles oavsett om man släpar in ett barrträd och pyntar det med tingeltangel tills ingen kan sova hemma på grund av alla ljus. Det är jul oavsett om man hellre håller midvinterblot än snidar sitt eget luciatåg.
SSAB:s hållning bygger på att den som tillönskas en god jul utan att själv fira jul har anledning att känna sig exkluderad, utanför. Du är inte som oss andra du. Detta är ju något slags hittepå som helt saknar grund i verkligheten. Problemet är att när man uttrycker sig som SSAB gör utmålar man alla som bara beter sig som vanliga, hyggliga, trevliga människor som exkluderande. Plötsligt blir ett normalt sympatiskt beteende till ett problem och den som utför det blir problematisk.
Likaledes är det svårt att tro att särskilt många skulle känna sig faktiskt utanför på grund av deras kollegor önskar dem en god jul. Precis som väldigt få ickejudar lär känna sig kränkta över att tillönskas en glad hannukkah. Få ickemuslimer känner sig utanför av att höra ramadan mubarak. Och det bör de heller inte göra.
Allt detta är högtidliga lyckönskningar från välmenande medmänniskor och kollegor. Det är något som bör uppmuntras inte undvikas. Vuxna människor klarar av att glädjas med varandra till den grad att man förstår att alla inte är exakt likadan och lever likadana liv.
Där har vi också problemet. Att det inte fanns något tills SSAB valde att skapa ett och ge till sina anställda som julgåva. Jag menar helggåva.