Allting talar för att Kreml ljuger precis som vanligt

Veckans stora snackis på det internationella planet var den påstådda och inte minst välfilmade drönarattacken mot Kreml.

Vladimir Putin gör sitt bästa för att projicera självförtroende. Men lögnerna från Kreml blir allt mer ihåliga.

Vladimir Putin gör sitt bästa för att projicera självförtroende. Men lögnerna från Kreml blir allt mer ihåliga.

Foto: Artem Geodakyan, Sputnik, Kremlin Pool Photo via AP

Krönika2023-05-06 05:00
Detta är en ledarkrönika. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är moderat.

Två drönare ska enligt Kreml ha tagit sig fram till Kreml nattentill onsdag för att där bli nedskjutna av det kvicka och kompetenta försvaret. Målet, har man låtit förklara, var att attackera Kreml för att mörda Rysslands president Vladimir Putin.

Och om man ska ägna sig åt hypotetiska scenarier så för all del. Det går väl inte helt att utesluta att Ukraina skulle ligga bakom. De har kapaciteten att skicka drönare till Moskva och är inte helt främmande för att slå till mot ryska mål i Ryssland. Men något mer substantiellt än så som talar för att det faktiskt skulle vara Kyiv som ligger bakom tilltaget finns faktiskt inte.

Ingenting talar egentligen för det. Kan man tänka sig att Ukraina skulle kunna vilja visa Kreml att "Titta, vi kan visst nå er!"? Tja, kanske. Vill man skapa ytterligare osäkerhet och oreda i de ryska leden inför den väntade motoffensiven? Garanterat. Men inget av detta leder till slutsatsen att man ska skicka drönare till Kreml. 

Det skulle ta fyra-fem timmar att flyga drönaren dit och Ryssland har många försvarslinjer mot fientligt flyg längs den resan. Att alls komma fram till Moskva vore imponerande och att båda drönarna skulle lyckas ta sig igenom den ryska huvudstadens tämligen imponerande luftförsvar och nå Kreml oskadda är en bisarr tanke.

Än mer bisarrt blir det om man tänker sig att allt detta skulle inträffa och att Ryssland ändå är berett – med välpositionerad kamera och allt – för att skjuta ned drönarna över Kreml. Nej, detta osar inte mordförsök. Särskilt inte om man betänker hur vansinnigt goda underrättelsekällor Ukraina har i Ryssland. Underrättelseexperter menar att det tar ett par timmar för högnivåsamtalen i Kreml att nå Kyiv. Ukrainarna är väl medvetna om att Putin inte sover i Kreml, det gör han i princip aldrig. Och varför skulle de då skicka två drönare som inte har någon chans att komma fram för att döda Putin på en plats de vet att han inte befinner så?

Allting talar för att det är någon annan som ligger bakom det. Förmodligen Kreml självt. Man måste snart mobilisera fler för att lyckas fortsätta kriget och det är djupt impopulärt. Därför försöker man nu märka om kriget som ett existentiellt krig, Ryssland slåss för sin överlevnad. De försöker till och med döda presidenten!

Det är svårt att tro att den här marknadsföringskampanjen skulle leda till särskilt stor förändring i opinionen. Bilden av kriget är redan satt i ryssarnas ögon. Oavsett om man är för eller emot så har folk redan bestämt sig. Och att gå från avnazifiering och nyrusifiering till att påstå att man slåss för sin egen överlevnad är milt uttryckt en svårsåld propå.

Det som skrämmer mest är tanken att Ryssland kommer att använda detta som en anledning att åter försöka mörda Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj. Åtskilliga försök gjordes åtminstone i krigets inledning, men alla misslyckades. Men nog lär Putin fortfarande se en stor potentiell uppsida på att hugga huvudet av det ukrainska motståndet.

Och ett mord på Zelenskyj skulle vara ett hårt slag mot Ukraina. Men inte ett dödligt. För till skillnad mot Ryssland utkämpar ukrainarna faktiskt ett existentiellt slag. De slåss för det ukrainska folkets rätt att leva, för deras kulturs och språks rätt att finnas till. För Ukrainas rätt att existera. Det är en kamp som inte kommer att ges upp även om Zelenskyj skulle dö. Hur mycket han än betyder, och han är enormt betydelsefull, är Ukrainas kamp mycket större än så. Något Kreml verkar ha väldigt svårt att förstå.

Ytterligare en faktor som spelar in är förstås att vi närmare oss 9 maj. Segerdagen i det Stora fosterländska kriget, det vill säga andra världskriget. En dag som traditionellt firas med stora parader och pompa och ståt. Inte i år. Det har nämligen blivit tradition att folk då firar det odödliga regementet, det vill säga de män och kvinnor som har stridit i Sovjets och Rysslands krig. Och i Kreml är man livrädda för att städer runtom i riket ska fyllas av folk som marscherar runt med bilder på soldater som har dött i kriget i Ukraina. 

Det skulle ge en tråkig nyans till den pågående rekryteringskampanjen som ungefär går på temat "Säg upp dig från ditt jobb och slåss för ditt land som en riktig man" om alla ska påminnas om hur många ryssar som dör i Ukraina varje dag. Det är svårt nog att locka ryssarna till det här kriget även när man låtsas som att det går prima – de flesta ryssar begriper ju trots allt att ett krig som aldrig tar slut inte kan gå alltför bra. 

Sammantaget börjar det bli uppenbart att det inte bara inte var Ukraina som låg bakom drönarna, utan också att det är till för den inhemska ryska publiken och inga andra.