Regeringen utser ministrar till olika departement som i sin tur utser myndighetschefer på självständiga myndigheter. Dessa får en arbetsbeskrivning och en budget via ett regleringsbrev. Ministern kan alltså bestämma över hur myndigheten och myndighetschefen ska arbeta men får enligt lag inte lägga sig i att arbetet verkligen utförs. Lägger han sig i detaljer anses det som ministerstyre.
Skillnaden mellan en minister och en verkställande direktör är att den sistnämnde inte har någon att skylla på när det går galet. En vd är ytterst ansvarig för hela verksamheten. När företaget går dåligt är det hans uppgift att ändra på det. Ett misslyckande leder oavkortat till att ägarna avskedar odågan som inte gör sitt jobb. Vitsen med ministerstyre är att det ger samma ansvarsram. Ministern tillåts agera i detalj men får samtidigt det yttersta ansvaret för beslut och gärningar på sina departement och myndigheter.
När det händer stora saker blir avsaknaden av politiskt ansvar tydlig. Vi har exempelvis Estonia, tsunamin och covid-19. Men avsaknaden av ansvar märker jag även i min vardag och i mitt lantbruk. Exempelvis har vi myndigheter som genom sin maktutövning tillåts bryta mot lantbrukares mänskliga rättigheter utan åtgärd.
I länder som Norge, Danmark, Storbritannien och USA används ministerstyre. De är fungerande ekonomier där frihetsidealen enligt mig väger tyngre än i Sverige. Det är ironiskt eftersom vårt system har sitt ursprung från vår ”frihetstid” som handlade om att motverka envälde och verka för folkvälde. Men när jag sitter i traktorn med ”tjuvstaten” flåsandes i hasorna upplever jag inte så mycket av den frihet som folkväldet skulle skapa. Även om det finns undantag pekar mycket på att vi är på väg tillbaka till ett politiskt envälde som bygger på att den som lallar runt och försöker göra så lite som möjligt, i stället för att ta ansvar, är den som vinner i längden.
Självklart finns det många nackdelar med ministerstyre men flera går att reglera bort och fördelen är att det kommer söka sig en ny typ av personer till de politiska uppdragen. Personer med driv, personer som står upp för sina idéer och personer som verkligen är ledare. Möjligen kan det tyckas väl drastiskt att ändra lagen. Men om inte vanor, rutiner, traditioner och en väldigt stor dos moral tar över dagens ping-pong av ansvar är nog ett kraftigt omtag det som krävs.
Rickard Axdorff är fristående miljödebattör och ordförande i Naturbrukarna.