Anpassningar ger rörigare klassrum

En efter en leds nu heliga kor fram till slakt. Den senaste tiden har övertron på både lågaffektivt bemötande och digitalisering alltmer ifrågasatts. Fler och fler förstår att skolan i många avseenden borde fungera mer som den gjorde förr. Det vill säga att läraren kan få ryta ifrån när det behövs och att elever behöver träna på handskrivning och ha tillgång till fysiska läroböcker.

Nu verkar det även vara dags att göra upp med inkludering och extra anpassningar. I en debattartikel skriver skolminister Lotta Edholm (L) att ”tanken om inkludering har i praktiken lett till exkludering” (SvD 11/3).

Det som förr var vanligt – nivåindelning, särskilda undervisningsgrupper eller att elever fick hjälp av en speciallärare – har i det närmaste försvunnit. Men att vara fysiskt inkluderad i klassrummet är en klen tröst om du är exkluderad från känslan av att hänga med i undervisningen.

I stället har vi fått de så kallade extra anpassningarna som sätts in när elever riskerar att inte bli godkända. På olika sätt förväntas läraren anpassa undervisningen utifrån individuella elevers behov.

Beslutet om anpassningar tas ofta över huvudet på den undervisande läraren vilket är en källa till irritation. Vissa anpassningar är mest tomma ord, såsom att en elev behöver ”tydliga instruktioner” – finns det någon elev som inte behöver det?

Andra anpassningar blir snabbt omöjliga. ”Starthjälp” kallas det när läraren ska se till att en elev kommer i gång och jobbar. Men till vem ska läraren gå först, när fem elever i klassen har papper på att de har rätt till den anpassningen? Och fem andra samtidigt ska ha en individuell genomgång med läraren.

Alla lärare förstår att elever är olika och att vissa behöver mer hjälp. Men dagens anpassningar skapar orimliga förväntningar på vad en lärare ska kunna uträtta i det kollektiv som är en skolklass. De snedvrider också balansen mellan lärarens och elevens ansvar för att eleven lyckas med skolarbetet.

Men vad som är ännu värre är att anpassningar ofta är ett svek mot eleven. Att till exempel slippa skriftliga prov eller att få lyssna på ljudböcker i stället för att läsa, är sällan en hjälp. Har man svårt att läsa och skriva behöver man träna mer på det, inte mindre. Är provsituationer jobbiga behöver man lära sig hantera dem, inte eliminera dem.

Extra anpassningar är i allmänhet förnedrande för lärarna och förödande för eleverna.

Jonatan Lönnqvist är sångare och pedagog.