Hoten mot svensk utbildning kommer slag i slag, och det ironiska är att de inte kommer från ondskefull främmande makt utan från regeringen. Här ska tre områden uppmärksammas.
Den 10 september annonserade utbildningsminister Anna Ekström att regeringen tänker lägga fram för riksdagen ett förslag om att yrkesprogram ska ge högskolebehörighet. Det betyder alltså att yrkeselever, som ofta är mindre teoretiskt intresserade än elever på teoretiska program, samtidigt ska studera sina yrkesämnen och ämnen från teoretiska program. De har alltså mer studiekapacitet än andra elever? Eller ska yrkesämnena skäras ner, vilket betyder att eleverna blir mindre skickliga i yrkesämnena? Eller ska kraven på vad som ger högskolebehörighet skäras ner? Och har man betänkt vad förslaget innebär för kvaliteten i högskolans utbildning? Vi behöver locka fler till yrkesutbildning, men detta är fel väg.
Det behövs i stället en översyn av utbudet och innehållet i gymnasieprogrammen. Det sägs sällan att vissa samhällsvetenskapliga och estetiska program inte innehåller mycket mer teori än yrkesprogram, men ändå ger högskolebehörighet. De har samtidigt nackdelarna att leda till färre arbeten och ofta inte ge en egentlig beredskap för högre studier. Följden blir den som en känd restaurangägare beskrev i en intervju: Ungdomarna läser samhällsvetenskapligt program utan något större intresse. De klarar sig, men inte mer. Sedan kommer de till honom och söker jobb. Om de hade studerat restaurang- och livsmedelstekniska programmet, hade de inte behövt börja från början!
I ett annat utspel några dagar tidigare uttalade utbildningsministern att hon ville att fler elever skulle kunna gå vidare från grundskolan till gymnasieskolan, fast de inte blivit godkända. Det som föreslås är alltså inte att förbättra kvaliteten i grundskolan eller skapa att fler alternativ efter grundskolan utan att ändra betygsskalan så att kraven för att studera på gymnasieskolan sänks. Ministern håller också på med flera mindre reformer som kommer att införas nästa sommar som förordningar. De går ”under radarn” och kommer inte ens till riksdagen.
Den högre utbildning har skadats allvarligt under Löfvens regeringsinnehav. Man har fortsatt att ”bredda” intagningen genom att anta studenter med otillräckliga förkunskaper exempelvis till lärarutbildningen. Det har förts en politik att omvandla högskolor till universitet och nu senast Mälardalen. Den s k jämställdhetsintegreringen, baserad på genusteori, införd under ministern Helene Hellmark Knutsson, var ett direktangrepp på vetenskapliga ideal för forskning och undervisning.
Allt det här är sorgligt. Den gemensamma idén bakom förslagen är att fler ska antas och utexamineras, inte att god kvalitet ska upprätthållas. De många initiativen från utbildningsdepartementet kan uppfattas som om regeringen vill ta så många s-beslut som möjligt för att påverka samhället även om man förlorar regeringsinnehavet. Det behövs en rad förändringar i svensk utbildningspolitik, men inte de här! Det sista svensk utbildning behöver är ytterligare sänkta krav.
Inger Enkvist är professor emerita i spanska vid Lunds universitet.