Mycket mer vanvördigt än så blir det väl inte. Debatten i sig var dessutom inte särskilt intressant utan tuggade mest om gammal skåpmat. De flesta fann sig lite i mellanlägret där de var direkt för varken tvåsamhet eller otrohet. Då är faktiskt den sedvanliga kritiken mot alla hjärtans dag betydligt mer intressant.
För det går ju inte ett år utan att en eller flera surkartar i ens närhet ska meddela att de är för högt stående varelser för att ta del av detta vulgära kommersiella jippo. Man kan tro att alla hjärtans dag på egen hand skulle förvandla kärleksfulla relationer till kontraktsmässiga affärsförhållanden. Så är det naturligtvis inte och få belackare tror väl heller det. Gissningsvis ska man oftare tolka utspelen som en modern ovilja att ta del av traditioner, det är helt enkelt inte originellt nog.
Men det går inte att komma förbi att alla hjärtans dag är en kommersiell produkt. Åtminstone i modern förpackning. Någon äldre tradition är dessutom svår att peka på eftersom vi i egenskap av protestanter inte har haft någon utbredd vana av helgondyrkan. Men 1956 gjorde Nordiska kompaniet i heliga huvudstaden ett försök att lansera 24 februari, dåvarande skottdagen, som alla hjärtans dag. I enlighet med traditionen att kvinnor får uppvakta män på skottdagen var tanken med denna alla hjärtans dag att kvinnor skulle ge en present till mannen hon älskar.
Redan året därpå flyttade man dock alla hjärtans dag till Valentindagen efter amerikansk modell och riktade samtidigt in sig på alla som skulle tänkas vilja uppvakta sin partner, inte blott kvinnorna. Sveriges blomsterbransch hoppade på tåget och försökte lansera "Valentines day". Någon omedelbar braksuccé kan man väl inte påstå att alla hjärtans dag var, men 1985 började dagen markeras i svenska kalendrar och sedan måste man ändå säga att det har tagit fart.
Det köps rosor och choklad, och gelehjärtan för den delen. Det lagas extra fina middagar hemma och det bjuds på restaurang. Det serveras frukost på sängar och myses i soffor. Faktum är att det normalt köps så många blommor att rosorna inte räcker till. Därför säljs det även en hel del mörkröda tulpaner och nejlikor.
Och det är förstås möjligt att det är något av en kliché att uppvakta sin partner särskilt på alla hjärtans dag. Det är förstås också en kommersiell högtid eftersom vi köper saker och ger bort. Men vad gör det? Brist på originalitet och ett mått av kommers är väl inget som är särskilt unikt för just den här dagen? Eller påtagligt negativt för den delen. Den som fäller avgörandet måste rimligtvis vara hur vi betraktar beteendet i sig.
Är det gott och riktigt att uppvakta sin partner? Ja, det är klart att det är. Att påstå något annat är att frivilligt göra sig till en idiot, om än möjligen en modern sådan.
En relation påminner i mycket om en blomma. Om man stoppar ner den i en kruka och bara låter den stå där så kommer den att vissna och dö. Precis som blomman behöver relationer näring och vårdnad. En relation överlever inte av sig själv, den måste tas om hand. Men gör man det kan den hålla och blomstra hur länge som helst – vilket väl i ärlighetens namn inte helt överensstämmer med blommor. Men ändå.
Det finns en modern tendens bland många att betrakta kärleksförhållanden som något som bara ska stämma. Man ska inte behöva anstränga sig, för om det är rätt så ska allt bara klaffa. Och om allt inte är perfekt så beror det på att man egentligen inte är rätt för varandra. Det är en infantil slags disneyfiering av kärleken, men den blir icke desto mindre vanligare.
Verkligheten är betydligt barskare än så. Kärlek är delvis något som måste förtjänas. Den passion som ofta kännetecknar den första tiden av ett förhållande är förstås övergående, men kärleken, ömheten och känslan av tillhörighet som kommer med tvåsamheten kan bestå hela livet. Men inte av sig själv.
Man måste uppvakta varandra i ett förhållande, även om det naturligtvis kan ta sig väldigt olika skepnader. Men att påminnas om hur mycket man ändå betyder för varandra gör att mycket groll kan flyta under broarna utan problem. Utan uppvaktning och uppmärksamhet kommer små bekymmer att bli stora problem och plötsligt finns ingen väg tillbaka.
Och brist på originalitet och kommersialism till trots är det väl just detta som alla hjärtans dag påminner oss om: att vi måste fortsätta tänka på att visa uppskattning till varandra. Ingen kommer att lyckas övertyga mig om att det skulle vara något dåligt.