FN-företrädare talar om förbrytelser som skulle kunna utgöra krigsbrott och brott mot mänskligheten och att människor tvingas på flykt i ett land där redan över fem miljoner människor är internflyktingar.
Vad som väntar på lite längre sikt är mer oklart. Ett scenario är att regeringen faktiskt lyckas samla sig till en motoffensiv och slå tillbaka talibanerna åtminstone från de stora städerna. Detta är det scenario USA:s president Joe Biden har utgått ifrån när han har försvarat beslutet att ta hem de amerikanska styrkorna.
Ett annat scenario är att man når ett fredsavtal. Förhandlingarna har visserligen gått trögt ända sedan de inleddes 2020 och underlättas knappast av de förändrade förutsättningarna. En amerikansk expert, Anthony Cordesman vid tankesmedjan Center for Strategic and International Studies, beskrev redan förra året dessa förhandlingar som lika mycket en täckmantel för det amerikanska tillbakadragandet som ett försök att nå verklig fred.
Men att detta ska klarna är ändå det huvudscenario som omvärlden hoppas på.
Om både alternativ 1 och 2 misslyckas tycks det återstå ett tredje, värstascenariot: att regeringen kollapsar och inbördeskrig utbryter. Detta bygger dock på att det finns tillräckligt starka och motiverade motkrafter till talibanerna.
Vissa bedömare pekar på att det snarare är troligt att makthavare som hittills har allierat sig med regeringen kommer att hoppa av och göra överenskommelser med talibanerna i syfte att undvika en utdragen militär konflikt.
Vilket scenario som blir verklighet bestäms inte enbart av vilka vägval de olika aktörerna i Afghanistan gör, utan också vilka intressen som aktörer i omvärlden hävdar och hur.
Även om USA drar sig tillbaka militärt, har man intressen som inte kan ignoreras – av att landet inte återigen blir en bas för terrorism, till exempel. Kina, Ryssland och Iran påverkas också av utvecklingen och kan därför förutsättas vilja sätta sin prägel på den. Den amerikanske Afghanistanexperten Carter Malkasian skriver att det kan uppstå en konflikt som liknar inbördeskrigen i Libyen och Syrien, där olika stater stödjer olika sidor.
Få av dessa stater har demokrati eller mänskliga rättigheter högt på sin dagordning. Åtminstone i så måtto kan utvecklingen förutsägas med viss säkerhet. Många av de framsteg som har gjorts under de senaste 20 åren, exempelvis när det gäller kvinnors rättigheter, är hotade.
Daniel Braw är utrikesdebattör och pol.sek för KD i Region Kalmar län.