Just den här stunden känns det förstås som att leva i framtiden, mycket beroende på att FRA-debatten dök upp igen. 13 år efter att Centrum för rättvisa lämnade in sin stämningsansökan mot svenska staten har Europadomstolen i Strasbourg levererat ett avgörande.
Det är på det hela taget en stor framgång för FRA. När det hela begav sig var åtskilliga debattörer övertygade om att lagen inte skulle tåla domstolsprövning. Massövervakning var ett inte helt ovanligt begrepp i sammanhanget. Den säkerhetspolitiska naivitet som rådde bland politiker fanns också i resten av samhället. Sedan dess har säkerhetsläget förvärrats betydligt och vikten av fungerande signalspaning har blivit uppenbar.
Domstolen anser att såväl förhandsgranskning som efterhandskontrollen är robusta och slår även fast staters rätt att bedriva underrättelsearbete och signalspaning för att skydda det egna folket – men också rätten att överföra dessa uppgifter till andra stater för att exempelvis avvärja hot där. På den punkten kritiseras dock Sverige för sina bristfälliga garantier för hur den personliga integriteten hanteras av mottagarlandet. Regelsystemet behöver putsas till, men grunden som verksamheten vilar på är stabil.
Det är förstås inte det enda, eller ens det främsta, skälet till att framtiden känns så närvarande just nu. På ett decennium har rymdfarten gått från stiltje till en enastående teknikutveckling, driven av privata företag med entreprenören Elon Musks SpaceX i fronten. Tidigare var det otänkbart att återanvända raketer och rymdfarkoster, rymdfärjan var dock ett notabelt undantag. Nyligen genomförde dock SpaceX en uppskjutning med hjälp av en startraket som användes för tionde gången. Man har också lyckats få den stora Starship-prototypen SN15 att landa framgångsrikt.
Vi är på väg ut i rymden igen. Tillbaka till månen igen och sedan vidare till Mars. Det är så nära i tiden att det är dags att börja fundera över hur vi ska styra den mänskliga tillvaron på andra planeter.
Teknikutvecklingen går förstås i ett rasande tempo även här nere. Med 5G-nätet ska äntligen Sakernas internet bli verklighet. Hurra? Vi är nämligen inte tillräckligt uppkopplade än. Massa prylar där hemma talar fortfarande aldrig med andra grunkor över internet. Det är dock snart åtgärdat. Inom kort kommer allt och alla att vara uppkopplade hela tiden. Demokrati och medborgarinflytande kommer att flöda ur gyllene bägare världen över. Kanske är det då alla får sådana där likadana dräkter som var legio i gamla science fiction-filmer?
För egen del köpte jag rätt nyligen en våg med wifi. Det ska erkännas att jag var rätt skeptisk till att ha en våg som kommunicerar med omvärlden. Jag har under en lång tid själv inte velat se vad den visar så att studsa den information runt världens servrar verkade lite onödigt. Men den visade sig vara ett rätt bra inköp. Det kan vara värre. En vän berättade nyligen att hennes tandborste har bluetooth och att hon varje kväll får en sammanställning av tandborstningen. Jag kan inte föreställa mig något jag är mindre intresserad av än att avsluta varje dag med att läsa en rapport som min tandborste har skrivit.
Dystopiska framtidsskildringar är dock inte ovanliga. I början av juli släpps filmen The Tomorrow War (Morgondagens krig) med Chris Pratt i huvudrollen. 30 år in i framtiden är människan på väg att gå under efter att jorden har invaderats av utomjordingar. Undergången är nära. Därför reser de 30 år tillbaka i tiden, det vill säga till vår tid, för att mönstra soldater till framtidens strid.
I ärlighetens namn är det nog en begränsat intressant film, även om det är fascinerande att fundera över hur långt in i framtiden något dylikt behöver ligga för att praktiskt taget ingen ska vara intresserad av att delta. Men nog ser det ut som en häftig film.
Framtiden har alltid en tendens att inte överväldiga. Om människan lyckas bli en interplanetär art så är det förstås en bedrift som saknar motsvarighet. Men det kommer att förändra väldigt lite för väldigt många. Framtiden lär inte erbjuda vare sig guld och gröna skogar eller evigt mörker. Bilar lär i sedvanlig ordning bli svårare att förstå, men de kommer inte att flyga på bra länge än.
Förmodligen kommer alltsammans bara sluta med att man sitter ännu mer framför sin dator och får ännu mindre gjort eftersom kaffebryggaren har hakat upp sig och vägrar sluta skriva till en i Messenger att det snart är dags att köpa nya filter. Och vågar man sig på ett videosamtal med någon lär det förmodligen sluta med att man sitter och pratar med någons brödrost – som dessutom bara talar mandarin.