Gästen: Den intoleranta toleransen

20 september 2013 06:00

Religionsfrihet är trevligt, men bara till en viss gräns. Den slutsatsen kan man dra av debatten som har uppstått kring den nyutnämnda arbetsmarknadsministern Elisabeth Svantesson (M). Det som fick många att gå i taket var att Svantesson har en bakgrund inom Livets Ord, har arbetat som informationssekreterare för anti abort-organisationen Ja till livet och numera är aktiv inom församlingen Kristet Center.

Robert Hannah, riksdagskandidat för Folkpartiet, skrev i Aftonbladet att det var unket av Moderaterna att utse en minister som inte representerade öppenhet och mångfald. Han menade att alla borgerligt sinnade HBTQ-personer och deras vänner borde rösta på Centerpartiet eller Folkpartiet i nästa val.

Svantesson kommer att ha litet att göra med frågor som rör HBTQ eller abort i sin roll som arbetsmarknadsminister. Hon har heller inte valts för sina trosuppfattningar, utan för att hon har stor erfarenhet av arbetsmarknadsfrågor. Hon har också varit tydlig med att hon står bakom regeringens politik.

I samband med utnämningen fick hon flera frågor från pressen angående sin religion. Hon valde att svara på en del, bland annat om sin syn på abort. Men när frågorna blev för närgångna meddelade Svantesson att det var privat. Och det är helt riktigt.

Det är Svantessons angelägenhet vilken kyrka hon väljer att gå i och varför. Även om det inte påverkar hennes arbete tycks många ha svårt att förlika sig med tanken på en religiös person på en ministerpost.

Stormen kring Svantessons religiösa tillhörighet visar hur svårt det kan vara att acceptera det som är annorlunda. Sedan Sverigedemokraterna kom in i riksdagen för tre år sedan har det funnits en pågående diskussion om vikten av tolerans, mångfald och öppenhet. Aftonbladet startade exempelvis kampanjen ”Vi gillar olika” som många anslöt sig till. Men gillar vi verkligen olika? Det är lättare att byta ut sin profilbild på Facebook och skriva på Twitter om att vara tolerant, än det är att vara tolerant i praktiken.

I själva verket tycks det som att många gillar lika. Ifall någon delar våra värderingar eller åsikter är det lätt att vara tolerant. Om vederbörande har uppfattningar som avviker från gängse normer verkar det vara betydligt svårare. Och det är just det som är problemet. Vidsynthet behövs som bäst i mötet med det annorlunda. Tolerans är inte mycket värd om den är villkorad.

Nu är det upp till bevis. För den som predikar om behovet av öppenhet är det dags att visa att det även gäller dem vars åsikter vi inte delar, eller vars tro vi inte sympatiserar med.

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!