Ledare: Tro eller politik?

20 juni 2013 06:00

Den 15 september är det val till Svenska kyrkan igen. Det kommer att bli lika svårt som vanligt för partierna att förklara för de röstberättigade varför de ska rösta i kyrkovalet.

Trots omfattande informations- och reklaminsatser stannade valdeltagandet på 11,8 procent 2009. 2005 låg det på 12 procent. Gången innan på 14 procent.

Staten och kyrkan är sedan år 2000 åtskilda. Det är en god ordning i ett sekulariserat land. Svenska kyrkan är dock ändå en viktig samhällelig institution med 6,5 miljoner medlemmar. Enligt Svenska kyrkans egen statistik gjordes det 16.369.090 gudstjänstbesök förra året. Vidare valde 31 procent av alla 15-åringar att konfirmera sig och 57.673 personer döptes i Svenska kyrkan.

Det som händer i kyrkan är betydelsefullt för många och det är viktigt att medlemmarna får inflytande över gudstjänstlivet, missionen, barnverksamheten, undervisningen, diakonin och så vidare. Kyrkan behöver därför demokratiska val. Men den bör inte vara en förlängning på rikspolitiken. Och det finns definitivt inte behov av att ha fler förtroendevalda än anställda i Svenska kyrkan.

Sammanblandningen av tro och politik hämmar Svenska kyrkans möjligheter att agera obundet och fritt i samhället. Kyrkan misstänkliggörs i stället ständigt för att gå i ledband för andra intressen.

Sannolikt är inslaget av partipolitik också en viktig medförklaring till det låga valdeltagandet. Hur många väljare vet vad som skiljer exempelvis en socialdemokratisk och centerpartistisk kyrkopolitik? Vet företrädarna ens det själva?

Ett efter ett lämnar de politiska partierna kyrkopolitiken. Moderaterna har till exempel blivit Borgerligt alternativ, Folkpartister i Svenska kyrkan har blivit Fria liberaler i Svenska kyrkan och Kristdemokrater i Svenska kyrkan har förvandlats till Kristdemokrater för en levande kyrka.

Man kunde önska att partierna snabbare kunde upphöra med engagemanget helt och hållet, men utvecklingen går i alla fall åt rätt håll. Liksom POSK (Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan) och Frimodig kyrka motsätter sig nämnda nomineringsgrupper det partipolitiska inflytande som finns kvar.

Socialdemokraterna, Centerpartiet och Sverigedemokraterna har desto svårare att släppa greppet. Även om delegaterna på Socialdemokraternas senaste partikongress visserligen beslutade att utreda om partiet bör lämna kyrkopolitiken.

Lokalt fungerar kyrkofullmäktige fortfarande främst som en inkörsport till andra uppdrag. Makten framför allt. Det är inte så noga om man är religiös eller engagerad i en församling. Intresserad av kyrkofrågor tycks man först bli när det är dags för val!

Självklart finns det också politiker som är engagerade i kyrkans verksamhet, men det är inte rimligt att de ska väljas till förtroendeuppdrag i en ideell förening på grund av partipolitisk tillhörighet. Det måste gå att organisera sig på bättre sätt.

Svenska kyrkan måste ta det låga valdeltagandet på allvar och diskutera valsystemets framtid. För medlemmarnas och sin egen skull.

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!
Johan Eriksson