Gästen: Skuld och stenkastning

24 maj 2013 06:00

DEN SOM själv är utan skuld kastar första stenen. Enligt Bibeln skingrades hopen och alla gick hem, när Jesus sade så till en upphetsad massa som ville stena en kvinna som begått äktenskapsbrott.

Kanske krävs det en känsla av oskuld, att allt som är fel går att skylla på någon annan, för att människor ska kasta sten. Det skulle kunna förklara varför stenar kastas och bilar bränns i vissa marginaliserade områden i Sverige, men inte i andra.

I februari skrev chefen för Reforminstitutet Stefan Fölster en debattartikel i DN som slog ned som en bomb. Under rubriken "Sociala problem vanligast i orter med få invandrare" skrev han att svenskar i gamla bruksorter i glesbygden ofta lider av lika allvarliga "integrationsproblem" som en del invandrargrupper. Hög arbetslöshet, utbrett bidragsberoende och dåliga skolresultat är några av Fölsters mått på utanförskap, och han efterlyste en bredare politik för att bryta utanförskap än den snävt invandrarfokuserade.

Fölster underskattar problemen i storstädernas förorter när Rosengård "bakas in" i Malmö och Rinkeby i Stockholm. Men att 42 procent hoppar av gymnasiet i Åsele, att 31 procent av de unga och 23 procent av de vuxna i Överkalix varken studerar eller arbetar, talar för hans tes att utanförskap är lika mycket ett glesbygdsproblem som ett förortsproblem.

Just därför bör vi fråga oss varför inte glesbygden drabbas av sådana upplopp som den senaste tiden plågat Stockholms förorter och i synnerhet Husby.

En möjlig förklaring är koncentrationen av människor. Upplopp handlar om masspsykologi, vilket kräver en folkmassa. Sådana är vanligare i storstädernas förorter än i små kommuner i glesbygden.

En annan möjlig förklaring är själva livsmiljön. En ung man i glesbygdens Sverige som varken jobbar eller studerar kan jaga, fiska, åka skoter och på andra sätt njuta av naturen. Storstadsförortens "betongdjungel" kanske inbjuder till mer destruktiva aktiviteter?

Men frågan om skulden är kanske avgörande. En ung man i Glesbygdssverige som hoppar av skolan och inte får något jobb uppmanas att ta sig i kragen, plugga upp betygen och om det krävs flytta dit jobben finns. Han får höra att han själv har skuld i sin besvärliga situation, och att han har ett eget ansvar för att ta sig ur den.

En ung man i samma besvärliga situation fast i storstadsförorten möts av ett annat budskap. Han får höra att han är utsatt för rasism och strukturell diskriminering. Att det är poliser, politiker och andra som bär skulden för hans elände och att hans lycka är deras ansvar.

Det är lögner man slår i den unge förortsmannen, eftersom ingen kan plugga och anstränga sig i någon annans ställe. Men politiker och debattörer fortsätter att lyfta av honom allt ansvar, de intygar att han själv är utan skuld. Så han kastar stenen.

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!
Marika Formgren