Rushdie fick själv en fatwa utfärdad mot sig av ayatollah Khomeini 1989. På grund av romanen Satansverserna, ord på ett papper, har Rushdie tvingats leva större delen av sitt liv i ofrihet. Det är ett högt pris att betala. Sannolikt ett alltför högt pris för de allra flesta.
FN:s människorättsråd antog under onsdagen en resolution som gör gällande att det är kränkande och en tydlig provokationshandling att bränna en koran. EU-länderna i rådet röstade emot, så även Storbritannien och USA, men svenska UD har tidigare fördömt de påstått islamofobiska handlingar som förekommit vid en rad manifestationer i Sverige. Hur mycket det uttalandet påverkades av Natoprocessen kanske bäst lämnas osvuret, men Utrikesdepartementets agerande är i vilket fall som helst synnerligen anmärkningsvärt.
Även för oss i världens påstått mest sekulariserade land torde det vara enkelt att förstå att religion utgör en central del av många människors liv. Att respektera andras livsval är onekligen en viktig och bärande del av samhället. Och att elda en, för somliga, helig skrift kan rimligen inte påstås vara en handling präglad av respekt.
För vissa ter det sig därför skäligt att införa ett förbud mot att bränna religiösa skrifter. Innan Sverige väljer en sådan väg bör vi dock noga ha tänkt efter vad det är vi lämnar bakom oss. Hur rimmar ett förbud mot att demonstrera sitt ogillande av ett enskilt samhällsfenomen med de bärande principerna för vår västerländska civilisation? Vad får det för konsekvenser för vår personliga frihet, jämlikheten och demokratin?
Den dansk-svenske politikern Rasmus Paludan åker land och rike runt, även till Norrbotten, för att bränna koranen inför allmän beskådan. Det är förvisso möjligt att inom rimlighetens ramar resa frågetecken kring vad det är som driver någon att göra detta. Men Rasmus Paludan, liksom Salman Rushdie, är inte enbart en provokatör. Han är en människa som dragit en lans för ett högre värde. Detta värde påstår sig nästan alla värna, men få är villiga att med risk för personlig förlust faktiskt försvara det.
Paludan och Rushdie tillhör de ytterst lätträknade individer som står redo att själva betala ett högt pris i yttrandefrihetens namn, för din och min skull. Vi gör klokt i att minnas det i dessa tider. Vill vi fortsätta leva i ett fritt och öppet samhälle måste provokationer tillåtas.