Det har skett en kommunikationsmiss i bevakningen av skulder, men det fråntar inte den enskilda sitt betalningsansvar. Så kommenterade stadsbyggnadsförvaltningens fastighetschef, Fredrik Thyselius, det faktum att kommunen inte har skickat ut påminnelser om hyresbetalningar till personer med sociala bostadskontrakt.
På kort tid har ett 40-tal människor samlat på sig skulder på totalt 1,7 miljoner kronor till kommunen.
Det är mycket pengar det handlar om. Och kommunen har förstås i grund och botten rätt till dessa pengar. Så långt finns det egentligen inget att diskutera. Alla människor har också en skyldighet att i möjligaste mån uppfylla sina förpliktelser. Det gäller allt från att lyda lagar till att fullfölja ingångna avtal såsom att betala hyran. Så är det för alla. Och för de flesta är det inget problem.
Men ingenting blir bättre av att låtsas som att alla är stöpta i samma form. Det är vi inte. Alla är vi lite egna, och en del är det lite mer än andra. Vissa människor har helt enkelt oerhört svårt att fungera i samhället inte minst på grund av sin oförmåga att leva upp till den här sortens åligganden.
Det är inte minst för dessa människor som vi har den här sortens sociala bostadskontrakt. Inte enbart naturligtvis, utan även för familjer med skulder och andra sociala problem, exempelvis en historia av missbruk eller annat trassel. Inga två "sociala boende" är desamma, annat än i att de behöver ett betydligt större mått av hjälp för att leva ett fungerande liv i samhället.
Kommunen tar detta vårt gemensamma ansvar genom att erbjuda den här boendeformen. Det fyller en viktig funktion. Men i det ligger också ett erkännande att situationen inte är som med alla andra invånare. Att kommunen efter att själv ha åsidosatt sina åtaganden sätter igång en process för att vräka dessa människor är stötande. Även kommunen måste ta sitt ansvar och det bör gå att ställa betydligt högre krav på den än på de människor som detta gäller.
Dessa situationer behöver utredas och hanteras var och en för sig. En del kanske skulle kunna hjälpas av något så enkelt som en god man och då skulle problemen vara lösta. Andra kanske hade låtit bli ändå, för att de inte ville snarare än inte kunde. Då kanske vräkning är rätt. Men att dra alla över en kam är ovärdigt och framför allt oansvarigt. Det är att försöka flytta fokus från sitt eget fel till utsatta människors. Så agerar faktiskt inte en välfungerande kommun.