Regionrådets uttalande låter inte så anmärkningsvärt. Det är klart att det är bättre om pengarna går till vård än till administrativa avgifter – vilket vi ändå kan klassa ett vite som i någon mening. Detta är också en någorlunda frekvent kritik mot hela vitessystemet.
Det offentligas ena hand kämpar med att få ihop en fungerande verksamhet. Den andra handen straffar den första för att inte lyckas genom att ta ifrån den resurser den behöver för att lyckas. Hur begåvat är det här egentligen?
Ett skäl som talar för är förstås att det offentliga själv i stor utsträckning själv väljer hur lite den prioriterar sina kärnverksamheter på bekostnad av att göra massa andra saker. Resursbrist är ofta ett självskapat problem. Men man kan också fråga sig om man inte kan nöja sig med att bara tala om vad det är som är fel och så får man fixa det?
Så fungerar ju exempelvis Justitieombudsmannen som granskar att myndigheter utövar sin makt i enlighet med lagar och förordningar. Det bör dock tjäna som ett varnande exempel, JO beskrivs på goda grunder allt som oftast som en tandlös tiger. Om kritiken inte behäftad med en extrem skamkänsla kommer den inte att leda till någon förändring.
Hederssystemet är alltså inte mycket att hoppas på. Men pengar är något annat. Pengar spelar roll. Pengar får oss att agera annorlunda. Plötsligt kan det bli verkstad där det förr bara har snackats. Det gäller även det offentliga. När ett hot om att tvingas betala tio miljoner kronor dyker upp börjar saker ofta hända.
Meningen är ju inte att Region Norrbotten ska betala tio miljoner i vite utan att man ska ändra sig och leverera den vård man är skyldig att göra. Viteshotet har helt enkelt visat sig vara ett betydligt mer effektivt styrmedel. Just för att det tenderar att få resurser att användas till det de behöver. Om någon trilskas och vägrar att ändra sig leder det visserligen till ett resursslöseri, pengarna används onekligen bättre i vården.
Det vore onekligen tråkigt om Region Norrbotten skulle behöva betala vitesbeloppet. Detta är till viss del en effekt av den regiondirektörscirkus som har drabbat regionen. Något som egentligen varken det förra eller nuvarande styret kan göra så mycket åt. Det här är en ledningsfråga, inte en politisk. Förhoppningsvis kan regionen visa att den har gjort tillräckligt för att slippa vitet.
Och ska man se lite krasst på saken visar faktiskt Anders Öbergs innerligt kända ovilja att betala vitet varför det är effektivt.