Covid-19-pandemin var inget vidare. Visst hade vi det bättre än många andra runtom planeten. Vi undvek de totala nedstängningarna och kunde fortsätta att röra oss tämligen fritt. Men begränsningarna var ändå påtagliga och det är inte att undra på att vi, när det till slut blev möjligt, valde att lägga pandemin bakom oss. Långt bakom oss.
Nu har livet återgått till det normala igen. Så gott som allt beteende har återställts till prependemiska nivåer. För all del, charterflyget har inte återhämtat sig och vissa följdverkningar på arbetsmarknaden gör sig fortfarande gällande. Men i det stora vardagliga sammanhanget är de egentliga enda kvarlevorna av pandemin lite klistermärken här och var om att vi ska hålla avstånd, tvätta händerna ordentligt och stanna hemma om vi är sjuka.
Men det gör vi inte. Vi trängs i köerna igen på det där viset att man nästan blir förbannad på sina kära medmänniskor när man går och handlar. Många verkar tro att kassakön går snabbare om de andas den framför i örat. Så är det inte. Vis av erfarenheten är det förmodligen också många som fuskar med handtvätten och vår lutherska arbetsmoral har sannolikt gjort att vi går till jobbet förkylda igen. Och det har ju gått bra. Fram till nu.
Covid-19 är tillbaka igen. 45 vårdas för det på regionens sjukhus. Är det som under pandemins värsta stunder? Självklart inte. Ingen covidpatient är på intensivvårdsavdelningarna och regionen har inte aktiverat stabsläge. Men smittspridningen är skyhög. När 191 personer inom sjukvården och äldreomsorgen provades förra veckan var 77 av dem positiva. Det är över 40 procent. Det är en ordentlig kvot som inte är att leka med.
Den nya covidvarianten förefaller vara väldigt smittsam. Visserligen kan den därmed utgås från att vara mindre allvarlig i sjukdomsförloppet. Men som vi minns från pandemin är det många som är känsliga för detta och för dem är det betydligt allvarligare.
Ärligt talat så vet ju var och en av oss vad vi borde göra nu. Tvätta händerna som om våra liv berodde på det. Hålla vettiga avstånd till andra människor på offentliga platser. Nysa i armvecket. Hålla oss hemma när vi är förkylda. Inte hälsa på äldre släktingar om vi känner minsta symtom. Och så vidare.
Hur står det förresten till med matförrådet? Klarar du dig två veckor utan att gå till affären?
Vi vet alla exakt vad vi bör göra. Nu är det en fråga om personligt ansvar igen. Det kan vi klara.