Visar byggtakten brist på kommunal framtidstro?

Ord som inte backas upp av handling är blott önskedrömmar. Och Norrbottens kommuner bygger inte för att nå befolkningsmålen.

Ska framtidsdrömmarna bli av måste bostadsbyggandet öka dramatiskt.

Ska framtidsdrömmarna bli av måste bostadsbyggandet öka dramatiskt.

Foto: Anders Törnström

Ledare2022-04-06 05:00
Detta är en ledare. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är oberoende moderat.

Framtidsfabriken Norrbotten är i sig som en enorm apparat med många rörliga delar som alla måste fungera tillsammans. Det börjar bli svårare och svårare att tro att det ska gå vägen. Inte så mycket för att risken är att någon del kommer att saknas utan att för att så få verkar kunna levereras alls, än mindre i tid.

Elförsörjningen, tillgång på insatsvaror, enorma prisfluktuationer, undermåliga kommunikationer och en skriande brist på kompetens. Allt hotar det den fantastiska utveckling som är möjlig runt hörnet. Det mesta av detta har Norrbottens kommuner ingen rådighet över, utan tvingas stillatigande se på. Nåja, stillatigande är måhända ett väl starkt ord. De kan se på under högljudda klagomål.

Men något som ingen annan kan lastas för är bostadsbyggandet. Byggbolagen begränsas givetvis av tillgången till personal och viljan att bygga, men också av de förutsättningar som finns i varje kommun för att bygga – något som skiljer sig mycket åt mellan kommunerna, säger Erik Ranängen, bransch- och föreningsansvarig vid Byggföretagen i Norrbotten till Norrmedias sajt Framtidsfabriken.

Byggföretagen i Norrbotten och Västerbotten har tagit fram en rapport som visar att byggtakten inte alls motsvarar kommunernas planer för befolkningsökningen. Det krävs ingen lång utbildning för att inse att utan bostäder blir det ingen befolkningsökning. Inte ens om Norrbottens var stället som alla ville flytta till är det möjligt utan bostäder som folk kan flytta till.

Den samlade byggvolymen å 2020 i Umeå, Skellefteå, Luleå, Boden, Piteå, Gällivare och Kiruna var 2 400 bostäder per år. Ska det alls vara möjligt att nå målen behöver byggtakten öka avsevärt. Enligt byggföretagen måste det öka till hela 5 000 bostäder per år till år 2030. Det är en betydande utmaning.

För kommunerna innebär detta att man måste öka takten. Förutsättningarna för att bygga måste bli betydligt bättre. Även om det sitter långt inne innebär detta att det måste bli mer gynnsamt för byggbolagen så att de prioriterar projekt här uppe framför i resten av landet. Kompetensbristen är ett faktum men man kan åtminstone försöka hjälpa bolagen att dela våra prioriteringar.

Ska framtidsfabriken bli av kan inte kommunerna släpa bostadsfötterna efter sig. Frågan är vad det säger om kommunernas inställning till den framtida utvecklingen. Förhoppningsvis inte särskilt mycket.