Att energipriserna är så höga under den varmaste delen av året visar hur sårbart det svenska elsystemet har blivit. Vi har blivit mer beroende av import från Europa, där priserna skenar på grund av kriget i Ukraina.
Vad som krävs för att åtgärda situationen är mer planerbar energiproduktion, som kan regleras efter behov. I praktiken rör det sig om mer kärnkraft. Det har dock återkommande avfärdats av energiminister Khashayar Farmanbar (S), som menar att det tar för lång tid att bygga.
I stället har Farmanbar lyft fram vindkraften till havs. Senast i en debattartikel i Aftonbladet tillsammans med klimatminister Annika Strandhäll och näringsminister Karl-Petter Thorwaldsson (18/5), där de ondgör sig över att oppositionen skulle favorisera kärnkraft. De lägger därför fram förslag på regeländringar för att snabba på havsbaserad vindkraft. Detta trots att energiministern tidigare har sagt att den kommer kunna sänka elpriserna inom bara ett par år (SR 12/1).
Kaliber i P1 undersökte nyligen (16/5) energiministerns påståenden. Svenska Kraftnät, som har systemansvar för elförsörjningen, menar att det inte kommer finnas några havsbaserade vindkraftsanläggningar förrän mot år 2030. Detsamma säger Lina Kinning, på branschorganisationen Svensk Vindenergi. Enligt henne kommer sådana finnas först från år 2028 – förutsatt att tillståndsprocesserna går som de ska.
Farmanbar själv erkänner i Kaliber att sådana större parker tar upp till åtta år att få på plats. Vindkraft till havs är knappast någon snabb lösning. Det är förvisso inte heller kärnkraften, en reaktor brukar ta omkring sju år att bygga, men den bör inte heller utmålas som väsentligt mer tidskrävande.
Därtill finns det saker som ministern skulle kunna göra för att snabba på ny kärnkraft, på samma sätt som han vill förenkla för havsbaserad vindkraft. I nätmagasinet Smedjan listar Jan Blomgren, professor i tillämpad kärnfysik, ett par förslag (16/5).
Nu får maximalt tio reaktorer finnas i Sverige, och det bara på de platser där de redan finns. Dessutom måste vare ny reaktor prövas för sig, även om samma modell har godkänts tidigare. Det är orimligt. Reaktortyper bör bara behövas godkännas en gång.
Inget av detta är dock energiministern beredd att göra. Det är uppenbarligen regeringen – inte oppositionen – som favoriserar vissa kraftslag, även då det kostar för svenska hushåll.