Moderaterna har anmält energiminister Khashayar Farmanbar (S) till riksdagens konstitutionsutskott, KU, för hans uttalanden om hur regeringen har agerat i frågan om EU ska klassa kärnkraft som hållbart eller inte. Man kan tycka vad man vill om sakfrågan, men visst har Moderaterna fog för sin anmälan.
Ibland framförs kritiken att KU används som en bricka i det politiska spelet, att KU-anmälningar mest har blivit ett politiskt vapen utan att något egentlig fel har begåtts. Den här anmälan bör inte betraktas så. För statsminister Magdalena Anderssons (S) uttalanden före jul och regeringens tidigare ageranden är svårförenliga med hur Farmanbar för några dagar sedan beskrev regeringens arbete i EU.
I höstas krävde en majoritet i riksdagens EU-nämnd att regeringen skulle argumentera för att kärnkraft ska klassas som ett hållbart alternativ. Men varken dåvarande statsminister Stefan Löfven (S) eller statsminister Andersson har velat framföra EU-nämndens krav. För detta har både Löfven och Andersson blivit KU-anmälda.
Nu när EU-kommissionen föreslår att kärnkraften ska klassas som hållbar, menar Farmanbar att regeringen under hela det pågående arbetet drivit att kärnkraften ska ingå i kommissionens definition. Trots att han själv tidigare i december sade att regeringen ännu inte tagit ställning i frågan. Det är en förskjutning som inte går ihop med verkligheten.
Även om han menar att regeringen fortfarande håller på att bereda hur det är formulerat och hur avgränsningarna är, så ger han nu sken av och uppträder som att regeringen alltid har tyckt att kärnkraft ska klassas så som kommissionen föreslår. Om det inte är direkt vilseledande, så är det oklart vad som skulle vara det.
Statsråd har, trots sin extra roll som partiföreträdare, att förhålla sig till saklighetskravet i grundlagen. Flera gånger tidigare har statsråd fått kritik från KU för att de har gett en missvisande bild av sakers tillstånd genom sina uttalanden.
Allmänheten ska kunna lita på att regeringen förmedlar en korrekt bild av verkligheten. Och just nu framstår det inte som klart för någon vad regeringen verkligen har drivit för linje i EU, och om den helt enkelt bara har ändrat sig efteråt.
Energiministerns vilseledande är i allra högsta grad en förtroendefråga och för både allmänheten och riksdagen bör det vara en röd linje som inte får passeras. Med all rätt lär han inte ha mycket till förtroende kvar.