Det är december och snart kommer Vildakidztomten till barn som har det svårt – förutsatt att deras föräldrar inte snusar, röker eller dricker. De barnen befattar sig organisationen inte med.
Vildakidz har hunnit med mycket sedan starten 2015. Utöver ett omfattande arbete riktat mot barn som har det svårt på olika sätt har föreningen även stöttat föräldrar och bedrivit folkhälsoinsatser. Det är inte svårt att få en någorlunda holistisk känsla av angreppssättet. Man vill hjälpa här och nu men även stötta till bättre beslut som leder till en bättre framtid.
Och Vildakidz har rätt i sak. Den som inte har råd med julklappar till sina barn bör förstås inte heller röka eller dricka. Föräldrar har en skyldighet att prioritera sina barn. Men det är en teoretisk och moralisk utgångspunkt. I praktiken går saker fel och det är inte minst det som gör att människor behöver hjälp.
Om huvudsyftet är att prioritera utsatta barn och unga utan att de ska känna sig utpekade eller uteslutna, vilket föreningen själv skriver på sin hemsida, är detta ett särdeles märkligt sätt att göra det. I stället för att hjälpa barnen på ett inkluderande sätt gör man dem till verktyg i kampen mot vuxnas missbruk. Vilket barn mår bättre av det?
Och hur många vuxna kommer att sluta röka eller dricka på grund av skam- och skuldkänslor allena? Ökad ångest har tidigare inte visat sig vara någon stor framgångsfaktor i dylika situationer. Tvärtom behövs ofta en genuin positiv, motiverande känsla av något slag för att lyckas.
Under alla omständigheter kan det vara rätt svårt att sluta använda en substans man är beroende av. Och det är en väldigt snäv tidsram. Vilket leder till tanken att det inte heller är meningen. Vildakidz kanske helt enkelt upplevde ett tryck som var högre än det föreningen kan leverera och därför kände ett behov av att sålla. Möjligen föll man tillbaka på tankarna bakom det folkhälsoarbete man har gjort. Det skulle vara förståeligt. Men det skulle ändå inte göra det rätt.
Värdet av föreningar som Vildakidz kommer till stor del av att de ser barn i olika utsatta situationer och behandlar dem med värdighet och vänlighet. Det gör en enorm skillnad och är värt att stöttas. Det föreningen gör nu är att behandla utsatta barn som sekundära i förhållande till föräldrarna. Men barnen har ett eget värde bortom föräldrarnas eventuella misslyckanden. Det verkar Vildakidz tyvärr ha glömt bort.