Arbetsmiljöenkäten som ligger bakom uppgifterna är långt ifrån det första tecknet på att något måste göras. I november rapporterade Kuriren att barnmorskor i både Sunderbyn och Gällivare slog larm om arbetsbördan. På ett allmänt plan visar fenomenet gula lappen samma problem gällande hela Sunderbyns sjukhus.
Det är förstås viktigt att personalen har arbetsvillkor de kan överleva i hela vården, men det är något särskilt pregnant över behandlingen av barnmorskor. De arbetar med ett så grundläggande mänskligt skeende att det bara måste fungera.
Många, både män och kvinnor, betraktar familjebildning, att skaffa barn, som meningen med livet. Och det är något som de allra flesta också kommer att göra. Det är en basal biologisk drivkraft att säkra överlevnaden genom fortplantning.
Dessutom är det något vi vill uppmuntra till. Samhället mår bra av att fler skaffar barn och därför läggs avsevärda resurser ned på att locka till ökad avel. Det innefattar inte minst en väldigt generös föräldraförsäkring. Trots allt detta är förlossnings- och eftervården under all kritik under de bästa av omständigheter.
Det är bara att lyssna på kvinnors berättelser för att inse detta. Förlossningshistorier är ju som lumparhistorier men i regel betydligt blodigare. Dessutom tar lidandet inte slut vid muck, förlåt förlossningen. För trots att en födsel är en av de mest mänskliga företeelserna och något vi vill att fler ska genomgå tas ändå inte de skador som då drabbar många kvinnor på allvar. Det kan vara allt från långvariga effekter av foglossningar till omfattande sprickningar.
Skrämmande nog är det rätt vanligt att detta bara viftas undan av vården, av alla ifrån barnmorskor till läkare. Resultatet är att många kvinnor tvingas till långa lidanden som egentligen i de flesta fall hade kunnat undvikas. Ju mer man lyssnar desto närmare kommer man slutsatsen att vården inte har kompetensen eller ens kunskapen att hantera detta.
Hur det har kunnat bli på detta vis är ett mysterium. Det borde vara självklart att ett av våra viktigaste gemensamma åtaganden är att säkra kvinnans och barnets hälsa i samband med förlossningar. Ett viktigt steg är förstås att se till att barnmorskorna har en acceptabel arbetsmiljö.
Men det räcker inte. Vi måste också prioritera om resurser samt utbilda barnmorskor och läkare för att säkerställa att ingen kvinna ska behöva lida i onödan för att honhar fött barn.