Egentligen borde det väl vara självklart att det hålls en Tintin-gala. Dels för att hans öde grep så hårt tag om hjärtat, dels för att Tintins, eller Constantins, fall blev en ögonöppnare för hela det svenska samhället.
Det är inte alltid så enkelt som förälder att skydda sina barn från faror. Det gäller särskilt när det är den andra föräldern man måste skydda barnen från. Att ett barn verkligen inte vill träffa sin ena förälder men tvingas till det bara för att den föräldern till slut ska ta livet av barnet är bortom mardrömsmatrial. Det är tortyr att bara tänka tanken. Och det kan inte vara annat än ett faktiskt helvete att tvingas genomleva.
Tintins mamma tvingades ju till just det. Hon har visat ett enastående kurage under de här två åren. Hon har inte bara lyckats resa sig från två av de värsta tragedier som kan drabba en människa då hon först blev av med ett barn i slutet av graviditeten och därefter mördades Tintin. Hon har också hittat styrkan att kämpa för att detta inte ska drabba andra barn.
Och lika mycket som Tintin-galan handlar om att hålla minnet av den glada pojken med sin älskade katt levande handlar den om att rädda andra barn. Tintins offer väckte inte bara svenska folket utan också politiken. Hans död ledde till lagförändringar som trädde i kraft vid årsskiftet.
Något förenklat kan man säga att barnets bästa nu har förändrats. Nu precis som förr ska barnets bästa vara vägledande, men vi har kommit fram till att det inte alltid är bäst för barnet att ha kontakt med båda föräldrarna. Det är fortfarande utgångspunkten för lagstiftningen, men det är numera underordnat barnets fysiska och psykiska välmående.
Det är en snårig och komplex avvägning som måste göras och eftersom den bygger på mänskliga bedömningar kommer den aldrig att bli perfekt. Beslut kommer att fattas som i backspegeln uppenbart var fel. Men att regeringen har gått in och brutit den osunda, dogmatiska inställningen att det nästan undantagslöst är bäst för barn att umgås med båda föräldrarna är ett viktigt steg för att öka barns rättigheter.
För det är ju så verkligheten ser ut. För de allra flesta barn är det bäst att ha tillgång till båda föräldrarna. Men för en del barn är det direkt skadligt och de ska absolut inte tvingas till det. Vår uppgift är tvärtom att skydda dem från det.
Det finns mer att göra. Men detta är en bra början. Och bara det är värt en gala.