På det hela taget har USA:s president Donald Trump gett sken av att vara mer nöjt med Ukraina nu. Inför mötena som sker tisdag och onsdag har han bland annat sagt att det är Ryssland som driver kriget och att Ukraina har velat ha fred sedan kriget började. Viss skillnad noteras mot när Trump nyligen kallade president Volodymyr Zelenskyj för en diktator och ljög om att Ukraina började kriget.
När han på en pressträff fick frågan om han var beredd att återuppta delandet av underrättelser med Ukraina sade han att man i princip nästan har gjort det. Vilket alltså betyder att de inte har gjort det men den glada tonen betyder väl något i sig.
Hela Europa är tämligen stressat inför det nya mötet. Ukraina har coachats intensivt av Storbritannien och fått hjälp även från Frankrike och Tyskland. Det är mycket som står på spel nu. Fallerar detta är det ingen som vet vad som väntar, annat än att den just nu huvudsakligen någorlunda goda tonen från Vita huset kommer att bytas ut mot den vi har kommit att mer associera med Trump.
USA har nämligen väldigt lite mer att hota Ukraina med. Eskaleringen har gått väldigt snabbt. Antingen genom hot eller beslut har praktiskt taget allt redan använts. Ekonomiskt och militärt stöd rök riktigt snabbt. Därtill har allt från Starlink till delade underrättelser avhandlats i ett rykande tempo.
Detta har förstås satt en oerhörd press på Ukraina som också gör vad det kan inom acceptabla gränser för att återfå USA:s stöd. Men det innebär också att USA inte har mer att ta till – bortsett från att hota att själva gå in i kriget på Rysslands sida vilket även i Trumps värld måste sägas vara uteslutet och därmed inte mycket till hot.
Ingen vet just nu vad det är Trump vill uppnå. Eller rättare sagt vad han är beredd att acceptera för utfall. Att han vill få slut på kriget är uppenbart, det har han sagt länge. Och även om han har fått äta upp sitt uttalande om att skapa fred på 24 timmar är det också uppenbart att han faktiskt ser sig själv som den stora fredsskaparen. Och att han vill uppfattas så i omvärldens ögon också. När ens främsta drivkraft är en narcissism i nivå med Neros sticker det förstås i ögonen att Barack Obama, som Trump betraktar som vida underlägsen honom själv, har tilldelats Nobels fredspris.
Allt det vet vi. Men vi vet inte vad hans röda linje är. Räcker det att Ukraina och Europa rättar in sig något mer i Trumpledet för att kampen för frihet ska tillåtas fortsätta och det kanske med viss amerikansk backning? Om Natoländerna gör som de har blivit ombedda av USA sedan alliansens grundades och ökar sina försvarsanslag? Om vi erkänner att Trump att har en vansinnigt konstruktiv roll att spela i Europa. Att det goda inte kan segra utan honom? Och framför allt om Vladimir Putin inte visar sig vara den vän Trump anser honom vara?
Just nu är det väldigt mycket som beror på hur dessa frågor besvaras. För annars står vi i blickfånget. Om Trump är fast besluten att få slut på kriget och Ukraina vägrar att helt lägga ned vapnen och kröka rygg för Moskva måste Trump gå vidare. Till oss. Länderna som backar Ukraina.
Om Ukraina tror sig kunna strida vidare utan USA:s direkta stöd blir nästa steg att sätta press på alla de länder som trotsigt sagt sig fortsätta stödja Kyiv. Och då kan det bli riktigt hårigt.
Givet Trumps historia lär frågan om tariffer aktualiseras på en gång. Så blir det alltid när Trump vill ha något. Trump älskar tariffer och tullar, det har han gjort länge. Men det är också en hållning som är praktiskt taget unik för honom och en av hans ekonomiska rådgivare. Alla andra är emot dem. Vilket förmodligen är varför de ofta används som påtryckningsmedel och skjuts upp eller avfärdas längre fram.
Därtill kan vi räkna med ett sorts militärt tryck. Europa är beroende av amerikanska vapen och vapenplattformar. Även sådant vi bygger i Europa, som exempelvis Jas Gripen, är beroende av amerikanska komponenter. USA kan vägra att sälja militärmateriel till oss och hejda all försäljning av våra produkter till tredje land. Att behålla våra förmågor och dessutom rusta upp är ett riktigt knivigt uppdrag om USA sätter sig på tvären.
Så för allas vår skull får vi väl hoppas att USA tar sitt förnuft till fånga i Saudiarabien i dagarna. Landet är välkommet tillbaka. USA behövs i koalitionen för fred, frihet och demokrati. Och vi har definitivt hellre USA med oss än emot oss.