Prostitution är, särskilt bland unga, ofta ett avancerat självskadebeteende. Det är ett symtom på ett underliggande lidande. Och precis som med andra självskadebeteenden är det något som brukar växa fram över tid. Det finns gott om olika möjligheter att inleda sin destruktiva karriär som sexsäljare.
Snart sagt varje internetforum har sina fula gubbar som söker med ljus och lykta efter unga, sårbara personer att utnyttja. Du kan bli erbjuden pengar för att exempelvis skicka bilder på dig själv. Det kan kännas harmlöst men bollen är i rullning. Det finns åtskilliga sidor ägnade åt försäljning av bland annat använda trosor. Längre fram hägrar sugardejting- och rena prostitutionssajter. Den som väl har hamnat bland de senare har sannolikt en lång resa bakom sig.
Det är gott och väl att regeringens regionkoordinator i arbetet mot prostitution och människohandel försöker skapa uppmärksamhet kring att polisen i Norrbotten saknar resurser att hjälpa minderåriga som dras in i prostitution. Men det är bara en bit i ett större pussel.
Det finns en gemensam nämnare bland de unga som har sålt sex och som har tagit sig ur det. De vittnar nära nog samstämmigt om att det inte fanns någon vuxen som lyssnade på dem. De signalerade men det fanns ingen mottagare. De enda som tog dem på allvar var sexköparna. Det är en otroligt allvarlig samhällsdiagnos.
En metod som ännu är väldigt ovanlig är att bedriva uppsökande arbete mot de unga som utsätter sig eller som utsätts för sexuell exploatering på nätet, att lyssna och erbjuda stöd och hjälp när så är möjligt. I Stockholm finns exempelvis den ideella föreningen Alltid sedd som gör just detta och som grundades 2019 för att detta arbete inte gjordes av någon annan. För transparensens skull bör tilläggas att föreningen grundades av min syster och att jag själv var aktiv under föreningens första år. Poängen är att det finns utvecklade modeller för att arbeta med detta om man så vill.
Men det gäller även för var och en, särskilt föräldrar och de som jobbar med barn och unga, att stålsätta sig för att kunna inse att detta faktiskt kan hända. Om man inte accepterar det som en möjlighet är det nästan omöjligt att se hur det händer.
Ge för all del polisen de resurser som krävs för detta. Men det gäller även den kommunala sociala verksamheten. Prostitution är ett helvete som ingen ung människa ska behöva hamna i.