Vi måste stänga dörren för den ryska grymheten

När ryska trupper lämnar tidigare ockuperade städer i Ukraina kablas bilder av ofattbar ondska ut till världen.

Den ryska ledningens ondska vet inga gränser. I de ryska truppernas spår finns bara död och förstörelse.

Den ryska ledningens ondska vet inga gränser. I de ryska truppernas spår finns bara död och förstörelse.

Foto: Rodrigo Abd

Ledare2022-04-05 05:00
Detta är en ledare. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är oberoende moderat.

Bilderna från Butja utanför Kiev har visats i nyhetssändningar över hela världen. Nåja, i hela den fria världen. De bör sända kalla kårar längs ryggraden på vem som helst.

Krig är alltid hemskt, det går inte att komma runt. Men Ryssland gör något annat än att bara föra krig i Ukraina. De ryska styrkorna verkar vara på plats för att rensa ut alla eventuella hot. Därför visar bilderna från Butja döda civila som kantar gatorna. Lik efter civila med händerna bundna bakom ryggen och tecken på att de har skjutits på nära håll. Man har även funnit regelrätta tortyrkammare.

Men det är inte illa nog. De ryska mördarna verkar ha försökt lägga så många de hann i massgravar. Satellitbilder avslöjar att ryssarna började gräva en massgrav bakom kyrkan i Butja 10 mars. Det finns uppgifter om att de ska ha gått från hus till hus i jakt på stadens alla män.

Det är inte krigföring. Det är krigsbrott. Möjligen folkmord. Så var det i Srebrenica och så kan det vara nu. Det är en fråga för domstolar att avgöra längre fram.

Vi kan bara konstatera att omfattningen på den ryska grymheten är närmast oändlig. Och det är ett viktigt konstaterande, för det som händer i Ukraina skulle kunna hända här. Det är ingen slump att Ryssland har anfallit ett land som inte är medlem i Nato. Av allt att döma erbjuder Nato ett välfungerande skydd mot den här sortens angrepp. Eftersom Nato slår tillbaka. Hårt.

Sverige står precis som Ukraina utanför Nato. Vi lever så att säga på hoppet. Ett hopp om att kriget aldrig kommer att komma till just våra stränder. Att invaderande styrkor aldrig kommer att gräva massgravar bakom våra kyrkor. Att våra familjer aldrig kommer att drabbas. 

Problemet är förstås bara att det mycket väl kan hända här. Det är just vad kriget i Ukraina har visat. Vi lever inte i en värld där alla spelar efter reglerna. Det kommer nämligen alltid att finnas människor, även ledare av länder, som väljer våldets väg om de tror sig kunna tjäna på det eller bara ha rätt till det.

De länder som vill undvika krig, som hellre vill ägna sig åt kultur, vetenskap och handel, måste för sin egen skull gå samman och skydda varandra. I gemenskapen finns styrka, säkerhet och framtid. 

Ukraina såg framför sig en framtid där man var med i både Nato och EU. Så hann det inte bli. Det är tillräckligt illa att dessa hemska brott har begåtts där. Vi måste göra allt vi kan för att de aldrig ska begås även här.