Om detta rapporterade Sveriges radio (11/4) och hänvisade till en färsk rapport från branschorganisationen Svensk scenkonst och Kungliga musikaliska akademin. Bara var tjugonde tillfrågad arbetsgivare anser att svensk högre musikutbildning håller hög internationell klass. Det kan ställas i kontrast till exempel till 1980-talet då svenskutbildade musiker hade gott renommé.
Medvetenheten och debatten om bristerna har pågått under flera år. Som orsak har nämnts att den högre musikutbildningen påverkats på samma sätt som mycket annan högskoleutbildning. Utbyggnad utan tillräckliga resurser har lett till minskad undervisningstid och urvattnad kvalitet.
Men problemen handlar inte bara om spets utan också om bredd. För studenterna som söker in har sällan kommit till samma nivåer som var vanligt förr. Det förklaras med att den kommunala musikskolan håller ojämn kvalité, och ofta har den enskilda undervisningen minskat även där.
I grunden finns förstås också en minskad tillströmning av unga till de klassiska orkesterinstrumenten. Köerna går till gitarr och piano medan antalet barn som spelar valthorn och fagott har minskat drastiskt. Musikintresserade barn har i dag också en större bredd av andra aktiviteter att välja bland. Inte minst lockas många av att producera elektronisk musik på datorn.
Vuxenvärlden kan dock inte helt avsäga sig ansvar för det minskade intresset. Den klassiska musiken har i Sverige inte längre samma ställning som den en gång hade. De regionala orkestrarna har minskat och konserterna blivit färre. Det är betydelsefullt för klassisk musik är till skillnad från mycket av den moderna skapad för att framföras och avnjutas live. Det är svårt att förälska sig i klassisk musik om man aldrig kommer till en konsert.
Men sedan finns kanske också några mer fundamentala förändringar av kulturen i Sverige. Till syvende och sist innebär det ju alltid ett tragglande att lära sig att spela ett musikinstrument. Det tar tid och det tar emot. Nybörjaren måste vara beredd på att vara novis under lång tid och lägga ned tusentals timmar på träning. Belöningen finns först långt i framtiden.
Det går på tvärs med resten av utbildningssystemet. I Sverige vill vi ju bygga bort moment som ger motstånd till fördel för sådant som ger snabb belöning. Ta bara debatten om att ersätta de och dem med dom. Om det anses för svårt för barn att lära sig skillnaden mellan de och dem kan man förstå om de också tvekar inför att lära sig spela oboe.
Så kanske handlar det om en större kulturförändring. Den klassiska musikens nedgång blir en varningslampa som säger att vi i Sverige har blivit för dåliga på att värdesätta och uppmuntra nyttan av enträget och långsiktigt arbete.