Det talas mycket om vikten av att integreras just nu. Att vi har misslyckats att integrera många människor som har kommit till Sverige är uppenbart, det ser vi i de utsatta områdena, gangsterkulturen och gängvåldet. Däremot är det inte självklart vad det innebär att integreras. När har man blivit det? Ska det verkligen krävas? I så fall av vilka och i vilken utsträckning?
Det sägs allt oftare att det bör krävas att den som kommer hit integreras, men vad betyder det? Ingen kräver väl att en gästarbetare på ett universitet eller en utbytesstudent ska integreras. De är här en begränsad tid och gör inte anspråk på något annat. Samtidigt är det inte kravlöst att komma hit ens för dessa. De måste fortfarande försörja sig genom sitt arbete eller sina studier. De måste också respektera de lagar och normer som gäller i samhället. Däremot kräver vi ju inte att den som bara ämnar stanna här ett tag lär sig svenska.
Annat är det för den som ska bygga bo här. Då har det numera etablerats en konsensus kring att man behöver lära sig svenska. Om man gör det hjälpligt, och försörjer sig själv och eventuell familj samt respekterar lagar och sociala normer – är man integrerad då? Rimligtvis inte. Däremot har man anpassat sig efter samhället man lever i. Fördelen med denna nivå är att det är på ett ungefär vad staten kan hjälpa till med samt för den delen alls avgöra. Men att integreras innebär att man också åtminstone delvis övergår i den grupp man har hamnat i.
Detta kan handla om värderingar. Vi har en hel del sådana i Sverige, även om de oftast är outtalade är de rätt starkt kända. Att vara svensk handlar i inte så liten utsträckning att känna igen dessa värderingar – även om man inte fullt ut delar dem. Vi kan inte ställa krav på vilka värderingar svenska medborgare ska ha, och det verkar inte fruktbart att försöka tvinga andra till det heller.
Å andra sidan är det svårt att påstå att någon som inte delar svenska värderingar alls skulle vara integrerad. En del av det kan möjligen kompenseras genom identitet. Den som verkligen identifierar sig som svensk är rimligtvis integrerad även om personen i fråga har en drös märkliga uppfattningar. Men såväl identitet som värderingar är fruktlöst att söka kvantifiera på ett meningsfullt sätt. Ändå är de avgörande för huruvida någon kan anses vara integrerad.
Ingen integreras genom offentliga insatser. Det sker nästan enbart genom naturliga möten med den kultur, den gemenskap och den identitet man ska integreras in i. Därför är integration heller inget som staten kan ställa krav på. Den kan bara skapa så goda förutsättningar som möjligt för den.
Det kan handla om att sträva efter ett så gott företagsklimat som möjligt så att flest tänkbara antal kan få ett arbete. Det kan handla om att säkerställa att SFI-utbildningen håller så hög kvalitet och är organiserad så att den faktiskt hjälper invandrare att lära sig svenska.
Men det viktigaste är insikten att integration enbart är möjligt om de som kommer hit kan tas upp i befintliga gemenskaper och sociala strukturer. Detta kräver att invandringen minskar påtagligt. Integration uppstår när en invandrarpojke kan spela i det lokala fotbollslaget, inte när det måste startas ett eget lag för ortens invandrarpojkar.
Ju förr staten inser att den inte kan integrera människor desto bättre. Då kan man också bli tydlig med vilka krav som faktiskt ställs på den som vill stanna här.