Han plockar upp kastrullocket han fått av sköterskan och slår det mot sjukhusbritsens metallram för att tillkalla vårdpersonalens uppmärksamhet där han ligger i korridoren precis utanför toaletterna. Så nära, men ack så långt bort när man inte kan resa sig själv för att uträtta sina behov.
Inspektionen för vård och omsorg (IVO) har nyligen granskat 27 sjukhus och riktar kritik mot samtliga. Minskningen av vårdplatser på sjukhus har gått för långt, slår myndigheten fast. Samtidigt har den tänkta omställningen till att vård ska ges närmare patienterna inom primärvården inte skett i samma utsträckning.
Resultatet är ökade överbeläggningar, utlokaliseringar och långa väntetider på akutmottagningarna och att grundläggande patientsäkerhet inte kan garanteras. Precis som i Gustavs fall. Lägstanivån är för låg, konstaterar IVO som iakttagit patienter i korridorer, grytlock som larm och stora brister i medicinsk tillsyn.
Kritiken är inte ny. Den svenska sjukvården har varit i kris länge, långt före pandemin.
Nyckeln till bra sjukvård är kvalificerad personal som arbetar med kvalificerade arbetsuppgifter på skäliga villkor. En studie från Australien har visat att antalet patienter som en sjuksköterska ska ansvara för bör vara högst fyra under dag- och kvällsskift och sju under nattskift. För varje extra patient ökade risken för dödsfall med tolv procent och risken för undermålig vård med 32 procent (Vårdfokus 2/7-19).
Den svenska sjukvården har hamnat i en ond spiral. Vårdpersonalen förväntas utföra alla möjliga uppgifter utöver att faktiskt vårda patienter. Och när de väl vårdar patienter är det inte alltid som arbetsuppgifterna stämmer överens med yrket. Samtidigt är arbetsvillkoren oskäliga. Lönerna är för låga, arbetsbördan för stor och stressen enorm. Vi har inte brist på personal, vi har brist på personal som vill jobba på de villkoren.
Detta har skapat ett gyllene läge för bemanningsföretagen. En sjuksköterska som säger upp sig från sin fasta post får bättre betalt som bemanningspersonal, kan styra sin arbetstid och slipper därtill mycket av det ansvar som ordinarie personal måste axla. Detta stafettsystem skapar lägre kvalitet i verksamheten och drabbar patienter och övrig personal. Det bidrar dessutom till att löneutrymmet för ordinarie personal minskar.
Lösningen till vårdkrisen måste starta i rätt ände genom att förbättra villkoren för ordinarie personal. Det ska vara skäliga löner och det ska finnas tillräckligt med kollegor. Var och en ska dessutom jobba med det de är anställda för inom sin yrkeskategori – vårda patienter i linje med sina arbetsuppgifter.
En vårdplats är inte en brits i korridoren. Regionerna måste se till att höja lägstanivån så att nästa gång Gustav eller någon annan patient behöver vård, då sker det under skäliga villkor – för patient och personal.