Mellan 2002 och 2014 deltog Sverige med trupper i den fredsfrämjande insatsen ISAF i Afghanistan. Under den tiden anlitade Sverige ungefär 40 afghanska tolkar. På grund av deras arbete och insatser tillsammans med de svenska styrkorna ses de som förrädare av talibanerna.
Efter en intensiv debatt tog myndigheter 2014 fram en särskild ordning för de afghanska tolkarna. Omkring 20 tolkar kom då till Sverige som kvotflyktingar och fick sedan beviljat uppehållstillstånd.
Enligt källor till Ekot finns omkring 15 tolkar kvar i Afghanistan, som jobbade för Sverige innan 2014 och inte blev erbjudna att komma till Sverige som kvotflyktingar, och som försökt få uppehållstillstånd i Sverige utan framgång (Ekot 3/8).
Säkerhetsläget har nu förändrats efter att USA börjat dra sig ur landet. Talibanerna inledde sin offensiv för tre månader sedan och har vunnit stora framgångar. Omkring 15 miljoner människor, vilket är ungefär hälften av landets befolkning, lever i områden som direkt kontrolleras av talibanerna eller där de är närvarande och utmanar de afghanska regeringsstyrkorna (BBC 30/7).
Nu riskerar de tolkar som är kvar att fara illa. Därför evakuerar bland annat USA sina tidigare lokala tolkar. Sverige bör också agera för att hjälpa dem som stod sida vid sida med de svenska soldaterna.
Oavsett vad man tycker om den svenska insatsen i Afghanistan, har Sverige ett moraliskt ansvar för de personer som gjorde insatsen möjlig. Det är människor som nu fruktar för sitt liv på grund av det arbete som de har utfört för Sveriges räkning.
Det kan tyckas självklart, men i debatten som ledde fram till den särskilda ordningen var det inte det. Det går nämligen att ifrågasätta om det är rimligt att en person som varit anställd av svenska staten ska få förmånligare behandling än en person som inte varit det.
Men det resonemanget bygger på att risken för förföljelse hade uppstått oavsett om tolkarna arbetat för Sverige eller inte, vilket inte alls behöver vara fallet.
Och i allmänhet behöver en vanlig svensk statstjänsteman inte vara rädd för att betraktas som en förrädare av en totalitär islamistisk rörelse. Den förmånen har inte de afghanska tolkarna.
Det kan inte vara för mycket begärt att staten skyddar och hjälper de personer som riskerar att fara illa på grund av att de har deltagit i väpnade insatser i Sveriges namn. Särskilda risker medför ett särskilt ansvar. Det ansvaret bör nu Sverige ta.