Först på 1500-talet gjordes försiktiga avsteg. Från och med dymmelonsdagen bytte man ut klockornas metallkläppar för att inte störa påskfriden. Denna skulle råda under de allvarsamma dagarna fram till påskafton. Allt för att ge ro och tid för eftertanke. Det skulle behövas i dessa tider.
Kontrasten mot vad som skedde under stilla veckan i Sverige år 2022 kunde inte vara större. Förra året blev påsken en tid av kaos och kravaller efter Rasmus Paludans koranbränningar runtom i Sverige. På skärtorsdagen var det upplopp i Linköping och Norrköping, under långfredagen i Stockholmsförorten Rinkeby och i Örebro. På påskafton fortsatte det i både Landskrona och Malmö. Inte ens påskdagen fredades. Kravallerna fortsatte då utan Paludans närvaro.
Den enda ljuspunkten är att många som angrep Polisen fick rättmätigt långa fängelsestraff. Desto mer nedslående är det att Högsta domstolen i flera fall mildrat straffen efter att domarna överklagats.
Med tanke på att förra årets påskfrid förbyttes i polissirener och pistolskott hade man hoppats att årets stilla vecka skulle vara annorlunda. Men liksom förra året påminns vi om hur delat Sverige är. Under tisdagen greps fem personer i Linköping av Polisens nationella insatsstyrka för stämpling till terroristbrott, efter ett larm från Säkerhetspolisen, Säpo. Enligt Säpo rör det sig om våldsbejakande islamism med kopplingar till terrorgruppen Islamiska staten, IS. Bakgrunden ska vara Rasmus Paludans koranbränning utanför Turkiets ambassad i januari som återigen vållade stora protester, men den här gången utomlands. Vingslaget från händelserna förra året känns igen.
Om det skedde ett under förra påsken var det i så fall att ingen miste livet när kravallerna rasade. I år tänker vi på alla de poliser som befann sig på plats, och deras anhöriga som såg TV-bilderna medan upploppen pågick. De förtjänar påskfrid tillsammans med nära och kära, från palmsöndagen till annandag påsk. Hur delat Sverige än må vara borde alla kunna förenas i känslan att något som liknar förra årets kravaller aldrig får hända igen. Det brutala våldet vill ingen god människa se.
Nu när påsken går in i sin mer allvarliga fas, från dymmelonsdagen till långfredagens pina, bör vi alla ta oss tid till eftertanke. Påskfriden som aldrig kom förra året borde komma dubbelt upp i år. Om det är något vi alla behöver och kan enas kring är det väl behovet av en stund av frid, tillsammans med nära och kära. En ordentlig påskfrid, och en äkta stilla vecka.