Inventeringen är tänkt att ske årligen, och i syfte att blottlägga värderingar som avviker från det som kallas liberala demokratiska värderingar. Det handlar exempelvis om antisemitism, eller synen på kvinnors och hbtq-personers rättigheter.
Förslaget har lett till förutsägbara reaktioner från vänsterhåll, som bland annat kallar det åsiktsregistrering. Trots att informationen som samlas in kommer att vara anonymiserad. Det kanske starkaste fördömandet kommer från HBTQ+Socialdemokraters förbundsordförande Emelie Stark (S), som menar att det är farligt och missvisande att prata om värderingar som invandrare och muslimer bär med sig från sina hemländer (Expressen 15/10). Det är ju nazister och “vissa kristna grupper” som demonstrerar mot Pride och är det största hotet mot hbtq-personers rättigheter, enligt Stark.
Att även nazister utgör ett konkret hot för bland annat hbtq-personer är naturligtvis sant. Men det är faktiskt verklighetsfrånvänt att hävda att denna marginella och tynande grupp vore den drivande faktorn till att många hbtq-personer upplever en otrygghet i vardagen.
Liknande anekdoter finns att hitta på många ställen i landet, eftersom problemet länge ignorerats. Det betyder inte att alla invandrare bär på dåliga värderingar. Syftet med regeringens förslag är inte heller att påstå det. Men samtidigt så vet vi att bland annat hedersnormer och antisemitism är ett problem för flera invandrargrupper, och det behöver undersökas för att kunna motverkas. Nonchalans har hittills varit en förlorande strategi.
Det är synd att debatten börjar, och antagligen slutar, vid huruvida det är rätt att genomföra denna kartläggning. Att det blir ännu en fråga enbart om symbolik. För regeringens förslag, som det ser ut just nu, är inte nog för att åstadkomma någon skillnad alls. Man satsar till exempel bara två miljoner kronor ur statsbudgeten. Det är i princip ingenting i detta sammanhang. Man vet inte heller hur undersökningen ska genomföras, eller vem som ska genomföra den. Hur ska svaren sedan komma till användning? Allt detta borde man kunna besvara innan förslaget presenteras.
Regeringen har onekligen brustit i hanteringen av denna fråga hittills, men man bör ändå driva den vidare. För att kunna göra skillnad på riktigt måste man först ha en korrekt bild av problemen. Hur många tycker inte att det är okej med Pridetåg och kippavandringar?