Statsminister Magdalena Andersson (S) ger nu eldunderstöd till migrationsminister Anders Ygemans (S) utspel om att motverka så kallade etniska kluster av människor med utomnordisk bakgrund. Andersson är kritisk till regeringens slapphet i integrationsfrågan de senaste två mandatperioderna.
Ygeman och Andersson talar bland annat om att följa den danska modellen. Vilket är omöjligt. Om vi ville följa den danska integrationsmodellen hade vi behövt börja mycket tidigare. Nu har utvecklingen gått så långt att det är orimligt att förvänta sig att man ska kunna ”blanda ut” de med utomnordisk bakgrund.
Magdalena Andersson menar dessutom att dessa etniska kluster kan motverkas utan att använda tvång. Så vad vill partiet egentligen göra?
Det är värt att notera att Sverige inte registrerar människors etnicitet. Ett etnicitetsregister skulle alltså vara det första som behöver etableras i Skatteverkets folkbokföring. Men även om det görs, vilken skillnad skulle det ha i praktiken utan tvång? Ska personer med utomnordisk bakgrund helt enkelt förvägras att kunna köpa bostäder i vissa områden? Gäller det alla utomnordiska människor eller bara den grupp som dominerar? Hur ska man kunna rättfärdiga sådan diskriminering, i så fall?
”Utomnordisk bakgrund” är dessutom ett alldeles för luddigt uttryck. Skulle alltså italienare och britter kunna driva upp statistiken för vad som utgör ett område med hög andel med utomnordisk bakgrund? I så fall är begreppet värdelöst. Det är nog få kommuner som upplevt särskilda problem med flera utomnordiska grupper, trots att de i vissa fall kan ha relativt hög representation.
Förslagen från Ygeman och Andersson är valrörelsematerial och inget mer. Det ska låta lagom tufft och kanske kan man vinna röster från Sverigedemokraterna, men det verkar inte finnas någon idé om hur det ska gå till i praktiken. För att inte prata om hur S skulle få igenom detta förslag i en förhandling med samarbetspartierna.
Statsministern gör rätt som kritiserar regeringen för sin oförmåga i integrationsfrågorna de senaste åtta åren. Dessvärre finns det ingenting som talar för att Socialdemokraterna tar integrationen på större allvar nu. Tvärtom är detta oseriösa förslag ett tydligt tecken på motsatsen. Det enda som väntar vid en S-vinst är fyra likadana år till.