Inte minst märks Daniel Waldenströms nya bok Superrika och jämlika (2024), samt Andreas Cervenkas uppmärksammade Girig-Sverige från 2019. Båda med helt olika svar på frågan.
Debatten illustrerar hur vänstersidan ofta gör skillnad på "goda" och "dåliga" miljardärer. Få tycks exempelvis uppröras över Zlatan Ibrahimovics förmögenhet, uppskattad till cirka 5,5 miljarder kronor, medan Wallenbergfamiljen och andra finansprofiler möts av misstro. Särskilt provocerande tycks de vara som har blivit rika genom att arbeta i finansvärlden, de som "bara flyttar runt pengar," som det ofta heter.
Men denna känsla av orättvisa bottnar snarare i en bristande förståelse för vad finansmän faktiskt bidrar med. I Zlatans fall är det lätt att se vad han har gjort för att "förtjäna" sina miljarder: han är en av världens bästa fotbollsspelare och har presterat inför miljonpublik.
Finansmarknaden, däremot, handlar om att hantera risk och fördela kapital – genom avancerade modeller och riskanalyser som kan te sig obegripliga. Men en lyckad investeringsstrategi som höjer avkastningen i en pensionsfond med 0,1 procent kan innebära hundratals miljoner kronor extra i svenskars pensioner. Detta borde även politiker till vänster ha svårt att motsätta sig.
Att detta värde inte framgår lika tydligt som att göra mål i en fotbollsmatch inför miljonpublik, minskar inte betydelsen eller värdet av prestationen. Snarare visar det hur svårt det är att faktiskt bedöma om någon “förtjänat” sin rikedom. Att en “finansman” kan tjäna tio miljoner en fredag kan instinktivt känns orättvist och orimligt. Samtidigt vet man inte om samma person förlorat 20 miljoner under veckans fyra första dagar, eller det senaste året.
Samtidigt som vänsterdebattörer inte har problem med att dela ut andras vinster är intresset för att dela förluster solidariskt betydligt svalare. Den som förespråkar omfördelning av rikedomar bör också inse att en lön eller ersättning aldrig kan vara högre än vad andra är beredda att betala för en prestation. För att vi ska kunna ta debatten om miljardärer på allvar behöver vi alltså mer än ideologiska magkänslor. Vi behöver en djupare förståelse för hur värdeskapande verkligen fungerar och varför vi gynnas av att individer får ersättning för det värde de skapar. Oavsett om de sparkar boll eller jobbar på ett finansbolag.