Det går att ha en uppsjö av olika åsikter i riksdagen. Det är inte ett forum för opinionsmässig konformism – och ska inte heller vara det. Men det finns gränser. Riksdagen ska representera svenska folket och dess intressen, såsom de kommer till uttryck genom olika ideologiska förtecken. Men det finns åsikter som ligger utanför dessa ramar, som definitionsmässigt går emot svenska folket.
En sådan är att stödja islamistisk terror. Är man för detta har man inte i riksdagen att göra då man de facto är ett hot mot svenska intressen. Såsom svensk politik är organiserad är det upp till partierna att se till att detta inte inträffar.
Socialdemokraterna har ett sådant problem i form av riksdagsledamoten Jamal El-Haj. Trots att såväl Socialdemokraternas partiledning samt palestinska Fatah varnade för att en konferens hade täta kopplingar till Hamas och avrådde därför från deltagande. El-Haj deltog ändå, väl medveten om vilka arrangörerna var. Efter detta fick han ta en time out från sitt uppdrag i riksdagens utrikesutskott. Det vill säga, han fick med andra ord i stort sett en betald semester.
Socialdemokraternas partiledning vill nämligen inte göra sig med El-Haj till något pris. Han representerar för många väljare helt enkelt som partiet vet att det skulle förlora om man uteslöt honom. Därför ger man honom hellre ett så omfattande skydd som möjligt.
Inte ens att El-Haj aktivt spridit desinformation kopplat till Hamas, i form av att felaktigt hävda att Israel låg bakom sjukhusattacken nyligen, får några konsekvenser. Det kan förstås också ha att göra med att partiledare Magdalena Andersson också gjorde det.
Den tweeten ligger fortfarande uppe. Andersson hävdar att hon inte pekar ut Israel som skyldigt för sjukhusattacken. Ett bisarrt påstående. I så fall betyder ju ord ingenting längre.
Utöver att själv sprida desinformation ägnar sig Andersson åt att skydda El-Haj. Frågan är därmed om inte Andersson är ett större problem än El-Haj. Hon är förstås inte ansvarig för hans handlingar men däremot för sina. Och genom sitt desinformativa beteende är hon med och spär på spänningarna mellan olika grupper i samhället. Att hon är partiledare för S innebär också att hon normaliserar detta beteende.
Genom att skydda El-Haj vad han än gör är hon dessutom med och skapar en säker zon där säkerhetshot kan verka med den svenska demokratins beskydd.
Allt detta samtidigt som Sverige fortfarande sörjer förlusten av de två svenskarna i terrordådets Bryssel.