Växande hög av kritik av pandemihanteringen

Ett enigt konstitutionsutskott kritiserar regeringens pandemihantering på hela sex punkter. Inte lär regeringen ta åt sig för det.

Konstitutionsutskottet kritik av regeringens pandemihantering är inte nådig.

Konstitutionsutskottet kritik av regeringens pandemihantering är inte nådig.

Foto: Mohamed Hassan/Pixabay

Ledare2021-06-04 05:00
Detta är en ledare. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är oberoende moderat.

Regeringens hantering förvärrade pandemin. Detta står klart för den som läser konstitutionsutskottets kritik av regeringens agerande. Utskottet uttalar sig visserligen inte om detta utan bedömer frågan strikt utifrån ett konstitutionellt perspektiv. Men någon annan slutsats går inte att dra.

Utskottet var enigt. Så har inte alltid varit fallet. Länge splittrades KU längs partilinjerna, men detta har blivit bättre de senaste 10-15 åren. Ledamöterna agerar under arbetet i utskottet mer som riksdagsledamöter än som partigängare. Om så inte vore fallet skulle regeringens arbete inte kunna granskas effektivt. Detta innebär att även KU:s ledamöter som hör till regeringspartierna, däribland Norrbottens Ida Karkiainen (S), står bakom kritiken mot regeringen. 

Övergripande handlar kritiken om att regeringen agerade för långsamt. Detta i strid med regeringens strategi att göra rätt sak vid rätt tid.

En av dessa instanser av saktfärdighet som kritiseras av KU gäller testningen. Det dröjde innan Sverige kom igång med storskalig testning. Något som påpekades upprepade gånger redan när det begav sig. Problemet var att regionerna enligt lag inte avsiktligt kunde ta på sig kostnader och gå back. 11 juni i fjol godkände regeringen ett avtal med SKR, pengar omfördelades till regionerna och testningen kom igång.

Sedan dess har regeringen envist hävdat att det var regionernas fel att testningen dröjde. Det var det inte. Och nu kritiserar KU regeringen för sin hantering av frågan. 

Annat som kritiseras är att det dröjde att få igång samordnade inköp av sjukvårdsmateriel samt att regeringen dröjde med åtgärder för att skydda äldreboenden.

Varför regeringen inte agerade under pandemins inledande skeende vet vi inte. Men vi vet att det inte skedde. Pandemin blev värre både sett till utspridning och de effekter som detta i sin tur ledde till. Riskgrupper skyddades inte samtidigt som man i enlighet med Folkhälsomyndighetens dåvarande linje tillät en omfattande samhällsspridning. Inte heller nyttjade regeringen den respit som gavs under sommaren till att stärka landet inför de kommande prövningarna.

KU:s konstitutionella kritik av regeringens agerande läggs till Coronakommissionens tidigare hårda kritik. Det blir allt svårare för regeringen att hävda att pandemihanteringen var lyckad. Vis av erfarenheten vet vi dock att det inte lär hindra den från att försöka.