Sverige har långa häktningstider. Det är inte ovanligt att en person sitter häktad i åratal i väntan på slutlig dom. Sverige har återkommande fått kritik från bland andra Europarådet och FN. Kritiken har riktats mot längden på häktningarna, att vi inte har någon maxtid och att de intagna hamnar i en osäker limbo.
Det är för det första ett rättsstatsproblem. En person som är häktad är inte dömd för ett brott, utan endast misstänkt. En viktig skillnad som lätt glöms bort. Häktet ska syfta till att husera den misstänkte i väntan på dom. En tillfällig plats där en brottsmisstänkt endast ska befinna sig en begränsad tid.
För det andra är just häktenas utformning som tillfällig ”förvaring” olämpliga som långtidsanstalter. Sitter man som de flesta på restriktion har man en begränsad kommunikation med omvärlden och andra människor. Man har rätt att vistas utanför cell en timma per dag och för många är den enda kontakten med omvärlden de gånger som kriminalvårdarna kommer med mat. Det är knappast ett recept för psykologisk hälsa.
Kanske än viktigare är att Kriminalvården inte kan arbeta förebyggande i häktet. Kriminalvården kommer inte kunna göra någonting för att få folk ur en kriminell livsstil om de dömda inte befinner sig på riktiga fängelseanstalter.
Då du får räkna av häktningstiden på straffet tillsammans med generellt låga straff har vi idag den absurda situationen att en person kan få sin dom, men direkt släppas då denne redan har avtjänat sitt straff i häktet. Det blir fel när häkte ersätter fängelse som plats där straffet avtjänas. Det blir en loop där kort straff avtjänas efter kort straff, utan att något riktigt arbete kan ske med den intagne.
För att lösa den här ohållbara situationen kan man göra flera saker. För det första leder långa utredningar till långa häktningstider. Att polisen har rätt förutsättningar att göra skyndsamma utredningar är avgörande. I många länder har man tidsbegränsningar för hur länge någon får sitta häktad.
Systemet som det ser ut idag klarar inte av att lösa den ökade kriminaliteten. Om vi på riktigt ska ha en kriminalvård som kan klara av sitt rehabiliterande samhällsuppdrag måste fängelser vara fängelser och häkten vara häkten. Både för rättssäkerheten och för kampen mot brottsligheten måste Sveriges långa häktningstider bli kortare.