Samma brev har skickats till alla Lindes kollegor i den europeiska säkerhets- och samarbetsorganisationen OSSE. Alla verkar tämligen överens om att det nu är viktigt att inte låta Ryssland diktera vårt säkerhetspolitiska agerande. Vad det innebär är dock rätt oklart.
Sverige har i skrivande stund inte svarat den ryske utrikesministern Sergej Lavrov. Och det är klokt. Dessvärre verkar Linde ha för avsikt att svara honom när regeringen har tänkt igenom sitt svar. Detta saknas det dock skäl för.
Ryssland är uppenbart besviket på att väst för en gångs skull inte har backat en millimeter när Moskva presenterat sina huvudlösa krav. Tvärtom har man från framför allt Natoländernas håll satt hårt mot hårt och visat att man står upp för alla länders rätt att besluta i sina egna affärer – samt att man är beredda att ytterliga stödja Ukrainas möjligheter att försvara sig.
Till och med Sverige har faktiskt redan påmint Ryssland om vår rätt att välja vårt eget öde och att det inte finns någon som helst chans att vi kommer att inordna oss i en rysk intressesfär. För det är vad Ryssland kräver. Kraven fortsätter lika orimliga som tidigare. Varför?
En rimlig tolkning är att Ryssland på detta sätt befäster sin självupplevda roll som supermakt. När Ryssland skickar brev – hur löjliga de än är – så svarar man. I det perspektivet spelar det ingen roll vad vi svarar. Så länge vi faktiskt svarar har vi gjort det Ryssland vill. Vi bidrar till att projicera en mycket större bild av den ryska makten än vad som faktiskt finns på riktigt.
Det finns bara tre sorters svar. Det ena är att acceptera kraven, vilket vi inte kommer att göra. Det andra är att neka kraven, vilket vi redan har gjort. Det tredje är att trolla tillbaka och exempelvis erkänna idén om en buffertzon som klok och rimlig samt kräva att den upprättas i form av en tio mil bred demilitariserad zon på ryskt territorium längs hela landets gräns. Något vi givetvis aldrig kommer att göra. USA skulle möjligen kunna göra det för att sedan bjuda in Ryssland till förhandlingar. Men Sverige är inte USA.
Detta innebär att det inte finns något att vinna överhuvudtaget för Sverige på att falla till föga och svara Ryssland. Kommer det att uppskattas? Nej, förmodligen inte. Men det finns inget som Sverige kan svara som kommer att uppskattas. Det är inte poängen. Ryssland kräver att vi spelar med, det borde vi låta bli.