För renskötarna innebär detta naturligtvis ytterligare oönskade inskränkningar i möjligheten att bedriva renskötsel. Kuriren rapporterade nyligen om osäkerheten som nu finns i markerna kring Hällberget i Överkalix där en vindkraftpark är planerad och godkänd men där bygget ännu inte har kommit igång. Hoppet lever.
Renägaren Roger Lindbäck berättar i artikeln om att han är en av många som kommer att kunna se vindkraftverkens blinkande från gården i byn Kölmjärv. Och att verken skadar livsvillkoren för människor råder det förstås ingen tvekan om. Men det tar inte slut där.
Vindkraftverken hamnar mitt i ett renkalvningsområde. Detta kan få enorma konsekvenser för renarna som behöver en i vart fall någorlunda stressfri miljö för att kunna kalva säkert. Med ljuden och ljusen och allt annat som följer med vindkraftverken är det inte säkert att det kommer att gå att få på de markerna längre.
Det är vad som ligger i den ena vågskålen. I den andra ligger förstås elproduktionen. Oavsett om man är renägare eller inte är det uppenbart att det är ett tämligen angeläget intresse. Och när två intressen står mot varandra måste man väga det ena intresset mot det andra för att avgöra vilket som bör få ge vika. Och när det gäller renar och vindkraft torde svaret vara uppenbart: vindkraften bör underordnas rennäringen.
Det finns ett legitimt intresse av att bevara rennäringen, precis som det finns ett legitimt intresse att producera el. På det hela stora taget skulle nog elproduktionen gå före om det inte vore för att det faktiskt finns alternativ till vindkraften. Det finns inget kraftslag som är så inskränkande för rennäringen som vindkraften. Så varför ska vi envisas med att försöka kasta upp så många vindkraftsnurror på dessa områden som möjligt?
Jämför med en gruva. Fyndigheter finns där de finns, det kan vi inte styra över. Och utan gruvdrift kan vi inte heller tillgodogöra oss de metaller som finns där nere. Det är viktigt för Sverige so nation att få upp metallerna. Det gör att den vågskålen väger väldigt tungt. Inget av de skälen är dock applicerbara på vindkraften. Det finns andra sätt att producera el som inte medför dessa nackdelar.
Kärnkraft innebär att vi kan öka vår fossilfria elproduktion kraftigt och utan att orsaka dessa omfattande problem för rennäringen. Tar det längre tid att börja planera för ett kärnkraftverk nu och få det på plats än det skulle göra att få exempelvis den aktuella vindkraftparken på plats? Självklart. Men den förhållandevis lilla tidsvinsten är ett dåligt skäl att orsaka så pass långtgående och långtverkande följdverkningar som vindkraftsutbyggnaden innebär. Bättre då att ta tjuren vid hornen och börja planera för norrbottnisk kärnkraft.
Det finns bland många renägare en känsla av att de alltid ska tvingas ge med sig. En känsla som är väldigt skadlig för möjligheterna till en samlevnadskultur byggd på givande och tagande. Men framför allt, när man tittar på den meningslösa vindkraftsutbyggnaden, förefaller det finnas visst fog för känslan. Så gör om och gör rätt. Låt rennäringen gå före vindsnurrorna i fortsättningen.