Luleå kommun drar sitt strå till stacken. Kommunstyrelsens arbetsutskott har ställt sig bakom projektet Malmporten och kommer att stå som garant för Luleå hamns lån på 1,3 miljarder kronor. Varför kan då inte regeringen också göra sin del?
Efter år av löften och vackert tal svek regeringen åter Norrbotten när det kom till kritan. Malmporten får lägre statligt stöd än Skandiaporten i Göteborgs hamn, vilket Kuriren.nu har skrivit om.
Den rådande principen är att staten står för alla kostnader fram till hamnområdesgränsen. Efter den gränsen är det kommunen som står för kostnaden. För Luleås del innebär det en kostnad på 720 miljoner kronor. Men när detta skulle beräknas för Göteborg lades gränsen blott 50 meter från kajkanten vilket är betydligt närmare. Skulle man applicera detta på Luleå skulle kostnaderna sjunka från 720 till 220 miljoner kronor.
Jämfört med Göteborg måste Luleå alltså stå för extra kostnader på en halv miljard kronor. Extrakostnader som ger avsevärt försämrade villkor för företagen här uppe. Varför ska det vara på det viset?
Vad regeringen gör är att tvinga företagen i en del av landet att själv betala för infrastruktur som företagen i en annan del slipper stå för. Hur har man kommit fram till den briljanta lösningen? Och hur självklart var det för Socialdemokraterna att just Norrbotten återigen skulle få dra det korta strået?
Är inte vår del av landet lika viktig som Göteborg? Luktar pengarna som genereras här uppe och som klirrar så fint i statskassan illa?
Medan regeringen lockar globala teknikjättar att etablera sig i Sverige med hjälp av etableringsstöd och sänkta elskatter så ska Norrbottens företag som generar arbetstillfällen, skatteintäkter och välfärd behöva betala extra för grundläggande infrastruktur. Var finns rimligheten och helhetssynen bakom dessa många diskrepanser?
Norrbotten har alla förutsättningar att leda Sverige in i framtiden. Allt som behövs är att regeringen står för sin lilla del. Se till att Norrbotten har goda kommunikationer med resten av landet och investera i elnät och elproduktion. Det är allt. Resten kan vi fixa själva men de där bitarna är faktiskt huvudsakligen statens ansvar.
Det vore så enkelt. Ändå ska regeringen vid varje givet tillfälle snåla in på Norrbottens satsningar för att premiera de sedan länge överprioriterade storstadsregionerna.
Är Sverige en gemenskap eller ett organiserat rån?