Det är inte utan att en känsla av dålig förlorare infinner sig vid läsning att EU-kommissionen vill se över andelen brittisk film och tv som visas i medlemsstaterna. Den anförda anledningen är att den stora mängden som produceras i öriket anses vara oproportionerlig och ett hot mot Europas kulturella mångfald. EU menar att det försvårar för europeiska verk från mindre länder och mindre talade språk.
EU:s audiovisuella medietjänstdirektiv reglerar att andelen europeiska verk måste vara minst 30 procent hos leverantörer av markbunden tv och strömningstjänster. Leverantörerna måste därtill ge dessa verk en framträdande plats. Direktivet ger utrymme för medlemsländerna att gå längre, till exempel har Frankrike infört en gräns på minst 60 procent.
Med försöket att stoppa brittisk produktion ser det dock ut som EU försöker sätta en käpp i sitt eget hjul. Direktivet sätter ramarna för europeiska verk och inte endast verk från medlemsländer i EU. Det är en viktig skillnad.
Lägg till att Storbritannien må ha lämnat den europeiska unionen, men landet är en del av det europeiska audiovisuella området som undertecknare av Europarådets konvention om gränsöverskridande television. Brittiska verk är därmed enligt definitionen europeiska.
För brittisk filmindustri är detta en mycket viktig fråga. Med internationell försäljning på cirka 16,6 miljarder kronor är Storbritannien Europas största producent av film och tv. Populära serier som The Crown, Peaky Blinders och Downton Abbey samt filmer som The King’s Speech är alla brittiska produktioner. Försäljningen till Europa, som är örikets största marknad efter USA, motsvarar 5,8 miljarder kronor.
För tittarna är det också en viktig fråga. EU anser det viktigare att styra marknaden än att faktiskt leverera vad konsumenten vill ha. Man bortser från att alternativet till att se på en bra brittisk dramaserie sällan är en lågbudgetserie från ett mindre EU-land på originalspråk.
Med Frankrike som snart tar över ordförandeklubban i EU-kommissionen får Storbritannien dessvärre räkna med än större svårigheter att få gehör för sin fråga.
Mer överstatlighet från EU riskerar att driva på utvecklingen att fler länder vill gå ur. Kommissionen borde snarare låta fler frågor bestämmas närmare medborgarna i enlighet med EU:s proportionalitetsprincip. Att därtill ha konsumentperspektiv på olika frågor vore en välkommen inställning.