Möjligen är omhändertagande av barn den svåraste verksamhet som tillfaller kommunerna. Det kräver av de inblandade att man är både samvetsgranna och noggranna i enorma mängder.
För det är ett oerhört svek av samhället att låta barn som verkligen far illa hos sin egen familj stanna kvar där. I enstaka fall måste vi gemensamt kliva in och skydda barn från deras föräldrar. Det är hemskt, men det finns en liten andel vuxna människor som verkligen inte ska ha barn och får de det ändå måste samhället agera.
Men man måste också ha med sig vilken oerhört ingripande åtgärd det är man vidtar. Ett omhändertagande innebär inte sällan att man slår sönder en familj. Det innebär att man måste ha oerhört goda skäl för att göra det. Det kan inte räcka med en känsla när effekten av omhändertagandet kan bli extremt traumatiserande, särskilt för barn som omhändertas felaktigt.
Att slitas iväg från sina föräldrar och syskon och kanske inte ens få ha kontakt med dem under lång tid är en helvetisk prövning för ett barn. Det är att få all trygghet man har i tillvaron bortryckt. De flesta som omhändertas hamnar hos vänliga, omhändertagande människor, men en del har oturen att hamna hos mindre nogräknade individer. Det gör förstås en redan dålig situation ännu sämre. Men det är viktigt att komma ihåg att även det barn som hamnar hos en i sig bra familj utsätts för ett enormt trauma.
Omhändertaganden får helt enkelt inte ske på lösa boliner. Konsekvenserna av att fatta fel beslut är på nivån livslångt lidande. Det har varit uppenbart under lång tid att allt inte har gått rätt till i Gällivare. Under perioden oktober 2020 till mitten av december 2021 omhändertogs 24 barn omedelbart. Många små barn, en del spädbarn. Under åren 2016-2019, alltså fyra hela år, omhändertogs totalt 13 barn. Det säger sig självt att något inte är som det ska här. Ändå har det tagit nästan två år för kommunen att tillsätta en extern granskning.
Att kommunen inte har tagit tag i detta förrän en intern visselblåsare säger att allt inte har gått rätt till ger onekligen sken av att kommunen inte velat ta i detta förrän den har känt absolut tvingad till det. Det är bra att utredningen blir av men agerandet och hanteringen av det inger inget som helst förtroende för Gällivare kommun.
Vem vid sunda sinnen ska vilja flytta till Gällivare med sin familj när sådant här inträffar?