Våra bönder förtjänar att få gå raka i ryggen

Norrbottens lantbrukare förtjänar bättre än att Krav ska försöka få dem att framstå som bakåtsträvande bonnläppar.

Att vara lantbrukare är att göra resten av samhället en tjänst och är något som närmast kräver ett högre kall.

Att vara lantbrukare är att göra resten av samhället en tjänst och är något som närmast kräver ett högre kall.

Foto: FREDRIK SANDBERG / TT

Ledare2020-07-25 03:00
Detta är en ledare. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är oberoende moderat.

I tisdags presenterade Krav, organisationen som tar fram krav för ekologisk odling, årets ekoranking som baseras på Jordbruksverkets statistik över ekologisk jordbruksmark och dito djurhållning. Norrbotten kom först på plats 18 av landets 21 län. Krav är tämligen tydlig med hur dåligt detta är vilket kunde läsas i Kuriren.

Anita Falkenek, vd på Krav, förklarar att "på en ekologisk och Krav-godkänd gård ställs mycket höga krav på god djuromsorg, samtidigt som klimatpåverkan är mindre och den biologiska mångfalden är mycket större". 

Att det nordliga lantbruket exempelvis ägnar en större andel av åkermarken åt vallodling, vilket över lag är mer miljövänligt eftersom marken då aldrig ligger bar, än riket i övrigt tas naturligtvis ingen notis om. Det skvallrar dock om att man kan mäta lantbrukets effekter på många sätt.

Tvärtemot moderna föreställningar om lantbrukare älskar de flesta av dem djur och natur. Få viger sina liv åt någonting som de avskyr. Särskilt när det dessutom är förknippat med låga och osäkra inkomster. Att driva lantbruk påminner inte sällan om att ha en väldigt dyr hobby. 

Det är nu inget fel som sådant med ekologisk odling och djurhållning. Men att framställa konventionellt lantbruk som definitionsmässigt sämre än sin ekologiska kusin är dock väl begränsat. Det finns åtskilligt annat att ta hänsyn till. En sådan sak är förstås avkastningen. Även bönder måste ha råd att ställa mat på bordet. Svenska lantbrukares marginaler är redan från början hårt pressade av höga skatter och en snårskog av regler som tar både tid, energi och pengar att hantera. Att lägga på ytterligare regler och krav är inte görligt för alla.

Den eviga svenska viljan att minska EU:s jordbruksstöd gör säkert sitt till för att minska somligas vilja att utsätta sig för än högre kostnader. Svenska jordbrukare har högre produktionskostnader är sina europeiska konkurrenter men förväntas ändå bli vinnare på något outtalat vis. För många vore verksamheten omöjlig utan EU-stöden. De bär upp hela den svenska regelbördan och skatterna.

Statistik för åren 2013-2017 från Sveriges lantbruksuniversitet visar dessutom att ekologisk spannmålsodling ger i genomsnitt 55-62 av den skörd som fås medelst konventionell odling. Det innebär en stor utmaning för ett land som just fått upp ögonen för behovet av självförsörjning genom ökad inhemsk matproduktion. Så är den svenska politiken. Med ena handen kräver man ekologisk odling, med den andra kräver man ökad produktion. 

Varken konventionellt eller ekologiskt jordbruk lär överleva i sina renaste former om vi ska uppnå våra mål. Precis som i alla andra sektorer gör ny teknik och klimatsmarta lösningar hela tiden det konventionella jordbruket mer klimatvänligt. Något så relativt enkelt som fasta körspår kan halvera markens lustgasutsläpp.

De låga marginalerna gör dock att många saknar ekonomiska ramar för att kunna investera i ny utrustning. De hårda svenska reglerna driver upp kostnaderna och förhindrar en omställning till ett modernt, klimateffektivt lantbruk. Det är både skamligt och skadligt. 

Alla varken kan eller bör bedriva sina lantbruk ekologiskt. Det vore enbart skadligt. Norrbottens bönder förtjänar att gå raka i ryggen, stolta över sina obesjungna insatser för människor, djur och natur. Detta alldeles oavsett vad Krav tycker om saken.