Var går gränsen för den personliga integriteten?

Det är lätt att ryckas med av de internationella genombrotten för att knäcka gängkriminaliteten. Men eftertanke krävs.

När polisens önskemål går på tvärs med fru Justitia bör det inte vara självklart att polisen drar det längsta strået.

När polisens önskemål går på tvärs med fru Justitia bör det inte vara självklart att polisen drar det längsta strået.

Foto: Henrik Montgomery/TT/Montage

Ledare2021-06-14 05:00
Detta är en ledare. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är oberoende moderat.

Utländsk polis har nått framgångar genom Encrochat, Sky ECC och Anom. I samtliga fall handlar det om en kommunikationstjänst med specifika enheter som använts för krypterad kommunikation. 

Med Ecrochat lyckades franska polisen knäcka krypteringen av en server och kunde därmed läsa meddelanden mellan de gängkriminella.

Den belgiska polisen har inte bekräftat hur de lyckades få tillgång till konversationerna på Sky ECC. Men ryktet säger att det handlar om att man lyckats sälja falska Sky-telefoner med modifierad programvara som gav polisen direktåtkomst till meddelandena. 

FBI tog det hela ett steg längre och utvecklade själva en kommunikationsplattform, Anom, som de försedde med en krypteringsnyckel för att kunna avlyssna i realtid. Enheter såldes till kriminella och FBI kunde sedan enkelt samla in information. 

Den sortens avlyssning som gjordes är inte tillåten i Sverige eftersom det krävs en konkret misstanke om brott för att få lov att avlyssna en person. 

Vi har däremot fri bevisprövning. Det betyder att åklagare är fria att lägga fram vilka bevis som helst och det är upp till domstolen att pröva värdet. Det är därför åklagare kan använda informationen från de internationella fallen. 

Samtidigt är utvecklingen av svensk gängbrottslighet skrämmande, det märks inte minst i andelen frihetsberövade i Sverige efter de internationella insatserna. 

Avtrubbningen inför det ökade våldet och den dagliga rapporteringen av grova brott förflyttar gränsen för vad man förfasas över. Risken är att debatten om tvångsmedel följer samma väg. Sådant vi tidigare inte kunde tänka oss får i skuggan av gängbrottsligheten helt plötsligt rimliga konturer.  

I detta sammanhang är det lätt att ropa efter fler ingripande åtgärder och fler inskränkningar i den enskildes friheter. Det görs ofta med argumentet att vi måste tänka på säkerheten. 

Polisen har begärt att få tillgång till avlyssning utan brottsmisstanke. Det är en farlig väg att gå. Rättssäkerheten är viktig. Lagar ska vara proportionella, rättssäkra och ändamålsenliga. Lagar om tvångsmedel som bryter mot dessa principer gör att förutsägbarheten försvinner. Det är en öppen inbjudan till maktmissbruk. 

Slå i stället vakt om alla de separata friheterna och tillåt inte inskränkningar, hur små de än tycks vara, de leder obönhörligen till ett rättsosäkert och mindre fritt samhälle.