Mannen som helt riktigt dömdes till livstids fängelse har fått sitt straff omvandlat till ett tidsbestämt straff på 24 år. I praktiken innebär detta ett fängelsestraff på 16 år följt av villkorlig frigivning. Sedan några dagar är han en fri man. Men Carolin kommer aldrig att återvända från de döda vilket hennes anhöriga får leva med resten av sina liv.
Det är värt att diskutera livstidsstraffets funktion. Det är inte många år sedan den faktiska snittiden för en livstidsdom var 25 år i fängelse. Och för allt i världen, det är ett rätt långt straff. Men långt ifrån vad de flesta ser framför sig när de hör livstids fängelse. Och med ett närmast automatiskt förfarande för villkorlig frigivning blir den effektiva förvaringsdelen av straffet betydligt kortare ändå. Den absoluta merparten av livstidsdomar konverteras förr eller senare till tidsbestämda straff, vilka numera måste vara minst 18 år.
Och visst bör det alltid finnas en möjlighet till benådning av något slag. Men det bör alltid vara ett undantag, inte regel. Annars urholkas förtroendet för rättssystemet och för staten som skipare av rättvisa. Dagens system är en kvarleva från tiden då straffet sågs som något ensidigt negativt, där gärningsmän var offer och samhället den ultimata förövaren. Lyckligtvis lever vi inte längre kvar i dessa villfarelser, något som bör speglas i vår strafflagstiftning.
I nuläget är risken för återfall den enda egentliga grunden för omprövning av livstidsstraff. Det duger inte, eftersom det fokuserar så ensidigt på gärningsmannen och inte dennas offer. Var finns rättvisan för Carolin som aldrig kommer att få livet åter? Eller för hennes anhöriga som aldrig kommer att få höra henne skratta igen, aldrig hålla om henne när hon behöver stöd och aldrig få dela hennes glädje och sorger? De fick alla också ett livstidsstraff, som de aldrig kan slippa ifrån och som de inte hade något som helst val i.
Den enda som hade ett val var mannen som nu har släppts fri. Han får andas frihetens luft igen. Han får uppleva glädjen i att leva där varje dag innebär nya prövningar men också möjligheter. Allt det han förnekade Carolin har han nu fått åter. Trots att hela situationen var hans val. Det är inte rättvist.
I borgerlighetens nya projekt att reformera strafflagstiftningen bör detta ges högre prioritet. Det är viktigt för att det ska finnas en känsla av rättvisa i samhället. Det saknas nu.