Liberala demokratier har vissa ritualer som måste följas. Den som vinner ett val om att leda landet ska inte strö salt i såren och håna motståndarna och deras väljare. I stället ska man förklara att man är en ledare för hela landet och att nu ska vi blicka framåt tillsammans. Likaså ska den som har förlorat ett val erkänna detta och gratulera sin motståndare till vinsten.
Detta är viktigt. Det är genom dessa upplevt tvingande spelregler vi hela tiden återerövrar och vidmakthåller vår demokrati. Det är därför det som hände 6 januari 2021 med stormningen av Kapitolium var så allvarligt, vilket också är ett skäl att många aldrig kommer att kunna stödja Donald Trump. Oavsett hans exakta roll i det hela så svek han demokratin. Det är inte märkligt om man finner det oförlåtligt.
Det har förstås också varit ett av skälen till att Demokraterna och Kamala Harris har pekat på Trump som ett hot mot demokratin. Svansföringen har varit väldigt hög och nu gäller det att själv leva upp till de egna predikningarna.
Kamala Harris har fortfarande inte erkänt sig besegrad. Trots att grattishälsningarna till Donald Trump har trillat in i flera timmar. Vad väntar hon på? Tänker hon inte erkänna sig besegrad? Kommer hon att mana till kamp? Kommer att hon ta ett blad ur Trumps spelbok som jänkarna själva säger?
Förhoppningsvis är det inte så. Men det finns väldigt många, väldigt besvikna vänsterväljare som är fullt beredda att ta till gatorna. De lär förmodligen inte storma Kapitolium, men de kan mycket väl ockupera universitet, orsaka upplopp och skaka samhället i grunden. Det vore extremt skadligt – för landet som helhet men framför allt för Harris och Demokraterna som parti.
Trump har faktiskt spelat sin roll. Han har talat om att han ska arbeta för alla amerikaner, att de gå framåt tillsammans. Enade. Hycklande givet hur han betedde sig för fyra år sen kan tyckas, men icke desto mindre – den här gången och i det här fallet har han gjort vad som förväntas av honom i den demokratiska processen.
Det måste Kamala Harris också göra nu. Hon måste ta sitt ansvar, erkänna sig besegrad och uppmana landet att fridfullt gå vidare.