Pia Clerté finner inget stöd i boken Vapensmederna för de påståenden som författarna har gjort.
Författarna Mathias Ståhle och Jani Pirttisalo Sallinen anser sig ha visat att den illegala vapenmarknaden är kopplad till den legala. Det är även så boken har marknadsförts. Som en viktig pusselbit för att förstå varifrån de kriminella får sina vapen. Svenska jaktbutiker och svensk landsbygd. Men det stämmer inte.
Inte ens med bästa välvilja kan man påstå att den hypotesenbeläggs i boken. Den bygger i stället på en handfull fall av illegal vapenhantering. Alla dessa handlar om något som redan är förbjudet i Sverige.
Det är förbjudet för en vapenhandlare att sälja vapen till någon utan licens. Det är förbjudet att handladda ammunition och sälja. Det är förbjudet att smuggla in skarpa vapen in i Sverige. Det är också förbjudet att smuggla in deaktiverade vapen även om de köpts legalt över disk i ett annat EU-land. Det är till och med förbjudet att smuggla in Flobertvapen som påstås vara det nya svarta. Det är faktiskt även förbjudet att inneha alla dessa vapen som beskrivs i boken, för de kräver licens.
Ändå kommer författarna fram till att svenska vapenlagar behöver skärpas. En underlig slutsats som även riskerar att bli kontraproduktiv. Eftersom de som gjort allt detta redan struntat i en hel hög med lagar, hur hjälper skärpta vapenlagar?
Dessvärre kan de slutsatser som marknadsförs ta fokus från lösningar som skulle kunna hjälpa. Som exempelvis ökade anslag till Tullen, för det handlar i det stora hela om insmuggling i alla dessa fall förutom ett. Där finns mycket att vinna. En annan lösning som behövs är att flytta ansvaret för vapentillstånd och vapenhandlartillstånd bort från Polismyndigheten.
För det stora problemet som boken faktiskt belyser är att polismyndigheten medvetet underlåtit att kontrollera en vapenhandlare i flera år. Riksdagen har redan beslutat att ansvaret ska åläggas en annan myndighet, det vore välkommet att regeringen genomför detta omgående.
De personer som författarna kallar vapensmeder, trots att de inte har något med yrket att göra, är på intet sätt en brygga mellan laglig och illegal vapenmarknad såsom författarna hävdar. De står klart och tydligt på den kriminella sidan.
Boken är i övrigt spännande skriven och lättläst. Lite som en deckare. Avsaknaden av källhänvisningar gör även det att boken drar mer åt ett fiktivt verk. En märklig partsinlaga i en övrigt infekterad debatt.
En patron av fem möjliga.