Kevinfallet har fascinerat ända sedan den hemska dag i augusti 1998 då fyraårige Kevin hittades död i Arvika. Hur kunde de här barnen, blott fem och sju år gamla, ha begått detta hemska dåd? Det offentliga var så oerhört strömlinjeformat i sin uppfattning att det var de två bröderna som hade gjort det.
Nu vet vi ju att de var oskyldiga. Och de vet det själva utan tvivel. För de har ju levt sina liv i något slags hjärntvättad tro på att de har gjort det. Det hölls många och långa förhör med de små barnen, utan ombud av något slag, tills de förmodligen började tro på det själva och till slut erkände. Vilket fruktansvärt öde att präglas av under sin uppväxt.
Sveket mot bröderna fortsätter i denna dag. Justitiekanslern har nekat dem ersättning med motiveringen att agerandet är preskriberat. Regeringen har dessutom möjligheten att ersätta bröderna pro bono, det vill säga för den goda sakens skull, men har underlåtit att göra detta. Staten menar alltså att den visserligen har gjort fel men att den bör anses ha kommit undan med det eftersom det var så framgångsrikt. En direkt vämjelig hållning.
Arvika kommun har känt efter ordentligt och kommit fram till att den absolut inte har gjort något fel och vägrade både ersättning och ursäkt. Efter kraftig kritik gick kommunen ändå med på att be om ursäkt, men betonade samtidigt att man fortfarande inte tycker att man har gjort något fel.
Frågan som har uppstått är dock om inte historien rymmer en betydligt större skandal. Kriminologprofessorn Leif GW Persson har sagt i en intervju i TV4:s Nyhetsmorgon att detta drabbade bröderna eftersom det fanns en annan misstänkt, en tonårig kurdisk pojke. Regeringen ska enligt Persson inte ha velat att det utvecklades till en invandringsdebatt och låg på utredningen.
Detta har förnekats av åklagaren Niclas Wargren men Persson verkar tro på sina uppgifter. Givet att han är socialdemokrat själv är det svårt att se något politiskt motiv bakom agerandet. Frågan är dock skadlig i sig. Leif GW Persson bör lägga sina kort på bordet precis som de som var med då på departementet och i utredningen alla bör bidra till att få fram sanningen.
Om det är sant vore det den största rättsskandalen på väldigt länge. Oavsett så måste det redas ut. Sant eller falskt, men så anklagelserna lever vidare kan de skada förtroendet för centrala samhällsinstitutioner. Det är allvarligt.