Sverige har blivit ett delat land. Allt som oftast märks det inte för oss som inte bor i de delar som i allt mindre utsträckning är en del av majoritetssamhället. Det handlar både om statens och det offentligas tillbakadragande och om maktanspråken hos dem som aspirerar på att ta över makten.
Men ibland bubblar det upp. Domar mot hyllade gangsterrappare bryter igenom lite grann. Mordet på Einar rönte stor uppmärksamhet även om problemet behandlades väldigt ytligt. Men det är väldigt sällsynt att problemet blir så synligt som under påskupploppen då flera städer sattes i brand. Klyvningen av Sverige är inte ett potentiellt framtida hot utan en realitet. Dessutom växer sprickan mellan majoritetssamhället och utanförskapsområdena.
I en kolumn på Expressens ledarsida skriver Dokus Sofie Löwenmark om hur upploppen hyllas i ortens Facebookgrupper. I delar av samhället är stödet för det skedde utbrett. Skillnaden i vilka värderingar som finns på de olika sidorna av denna gränsdragning är avsevärd.
I vad som kan antas vara en blandning av desperation och fromma förhoppningar föreslås nu från alltifrån politiker till poliser att möjligheten att kritisera islam och att kränka muslimer ska inskränkas. Tanken är att upploppen blott och bart var en reaktion på en barbarisk provokation från den dansksvenske marginalpolitikern och provokatören Rasmus Paludan. Om vi förbjuder koranbränningar och nekar Paludan tillstånd kommer allt således att bli frid och fröjd.
Vi vet dock att det inte kommer att hjälpa. Provokationerna utfördes nästan aldrig. Upploppen däremot. De var rena maktdemonstrationer. Och eftersom de sällan krävde några faktiska provokationer för att utlösas försvinner inte heller problemet genom att förbjuda koranbränningar eller provocerande tillställningar.
Det verkar också som att vi har glömt dessa liberala värderingars ursprung. De skapades efter att Europa hade präglats av religiösa krig under lång tid. Kontinenten var en skådeplats för kristet sektvåld. Liberalismens principer var ett sätt att leva tillsammans trots skillnader i världsåskådning. Och de har i stort lyckats med detta.
Därför vore det väldigt sorgligt om vi nu gjorde avkall på dessa principer i hopp om att gjuta olja på vågorna. Det kommer bara att göra situationen värre. Den enda vägen framåt är att slå fast att tolerans och yttrandefrihet gäller för alla och att våld aldrig accepteras. I hela Sverige.