Det slog ned som en chock i fredags när källor till Affärsvärlden påstod att regeringen förbereder en solvensstödsnämnd baserad på bankstödsnämnden, även kallad bankakuten, från början av 1990-talet. Detta bekräftades senare under dagen av finansdepartementet som utreder frågan.
Tanken uppges vara att företag som drabbas av solvensproblem ska kunna emittera aktier till staten för att på så vis få in kapital. I gengäld får staten ägande och inflytande.
Staten ska inte äga företag annat än i exceptionella undantag. Det är visserligen bättre att svenska staten går som ägare än att känsliga företag säljs till utlandet. Men alla köp bör ske genom köp av preferensaktier som inte ger något inflytande men där staten likafullt får tillbaka sina pengar.
Det nu aktuella förslaget är livsfarligt och som hämtat ur Vänsterpartiets våtare drömmar. Jonas Sjöstedt (V) har också föreslagit just detta, men det avfärdades som positionerande eftersom det var så extremt. Det har dock funnits fler varningsflaggor. Finansminister Magdalena Andersson har hänvisat till bankakuten och menat att det svenska sättet att idka krisstöd är att staten tar över kontrollen över näringslivet.
Kopplingarna till bank- finans- och fastighetskrisen i början 1990-talet är uppåt väggarna. Den krisen föranleddes dels av ogenomtänkta statliga omreglereringar, dels av företag som inte tog vederbörligt ansvar för sin verksamhet. Banker hade misskött sig genom alltför frivol utlåning. Att bara ge en misskött sektor pengar vore orättfärdigt. Coronakrisen är dock väsensskild från 1990-talskrisen. Den snart 30 år gamla krisen var i någon mån rättvis men så stor att den behövde hanteras.
Företag som nu riskerar att gå under har däremot inte gjort något fel. Landets bäst skötta företag tvingas lägga ned utan någon som helst förskyllan. Och det drabbar företag i alla sektorer. Det skulle vara lika fel att låta staten ta över företagen nu som att bara ha gett bankerna pengar på 1990-talet.
Staten har inga egna pengar. De har skapats genom arbete och företagande, slit och risktagande. Att använda dem till att förstatliga näringslivet är en enorm förolämpning och det skulle innebära dödsstöten för många företag. Staten har svårt nog att styra sina myndigheter och är redan från början en usel företagsledare.
Att förstatliga företag i onödan är inte svensk krishantering utan en socialdemokratisk idé från historiens sophög. Lägg tillbaka förslaget på sophögen och fokusera på att ta fram åtgärder som faktiskt hjälper företagen snarare än utdelar det sista slaget.
Ps! Du har väl inte missat att ledarsidan finns på Facebook? Där hittar du nyhets- och opinionssvep, snabba kommentarer och reflektioner samt liveintervjuer. Dessutom kan du bidra med dina egna kommentarer. Missa inte det!