Valresultatet är klart, så nu är det upp till bevis

Beskedet i onsdagskväll att det blågula blocket utökade ledningen till 176 mandat mot 173 var glädjande och bra för Sverige.

En ut, en in. Statsminister Magdalena Andersson (S) tas emot av talmannen Andreas Norlén för att formellt meddela sin avgång.

En ut, en in. Statsminister Magdalena Andersson (S) tas emot av talmannen Andreas Norlén för att formellt meddela sin avgång.

Foto: Henrik Montgomery/TT/Montage

Ledare2022-09-15 15:25
Detta är en ledare. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är oberoende moderat.

Det var också viktigt för socialdemokratin. Valresultatet är det slutliga kvittot på att Sverige inte längre är det land det en gång var och att Socialdemokraterna inte har den särställning det en gång hade. Partiet är förstås fortfarande väldigt stort, men kan inte räkna med att få ha makten utan måste förtjäna den.

Och om Socialdemokraterna bara kommer fram till vilken politik partiet vill föra har Magdalena Andersson potential att bli en bättre oppositionsledare än S har haft på mycket länge. Det bådar gott. Ett land behöver både en bra regering och en bra opposition.

För de blågula partierna har arbetet med att bilda regering redan inletts. Givetvis har en del fnurror redan uppstått på tråden, såsom att Sverigedemokraterna vill ha Moderaternas riksdagskansli. I stort har dock inga påtagliga strider brutit ut än så länge. Det största bråket hittills verkar föregå inom SD vilket inte är oväntat när ett parti ska ta steget över till faktiskt ansvarstagande och kompromissande, något som är ofrånkomligt om man ska få till en regering.

Moderaterna, Kristdemokraterna, Sverigedemokraterna och Liberalerna är alla överens om behovet att få till stånd vad som välvilligt kan kallas en högerregering. Detta inte så mycket för sakens skull som för att man är överens om flera åtgärdspaket för att göra något åt de stora problem som Sverige nu har såsom elkrisen och brottsligheten.

Den sakpolitiska gemenskapen gör det betydligt lättare för partierna att jämkas samman. Det sätter också en press på dem att uppnå detta. Förhandlingar är till natur lite knotiga, men det parti som trilskas för mycket och riskerar samarbetet lär straffas hårt av väljarna. Särskilt så om maktskiftet går om intet och Andersson åter intar Rosenbad. 

Ett maktskifte är avgörande för att vända den negativa utvecklingen vilket är vad dessa fyra partier har lovat svenska folket. Ändå präglades valrörelsen till inte ringa del av onödigt tjafs mellan SD och L. Nu får det vara nog med sådana puerila tendenser. Allvarets stund är här och det är dags att visa att man är situationen mogen.

Lägg därför allt eventuellt groll åt sidan och få en ny regering på plats som kan börja genomföra den politik som alla fyra partier är överens om behövs. Det är Sveriges utveckling som är viktig, inte partiprestige och poserande. 

Visa svenska folket att ni kan regera nu.